Det var i januari 1992. I en tidningskiosk i Santiago i Chile stavade jag mig genom rubriken i ett sensationsblad: ”Galen mördare i Sverige dödar chilenare!” Jag var förvånad, förvirrad och förbryllad. Försökte bringa klarhet i vad som egentligen hände. Men det var först vid hemkomsten som bilden klarnade. Det handlade om Lasermannen, vars offer ingalunda inskränkte sig till chilenare.
Vänner berättade också roat om den stora tilldragelsen ute i Rinkeby som jag hade missat, när en desperat Birgit Friggebo (FP) ville sjunga We shall overcame.
Lite guilt by association: Birgit är gift med nationalekonomen och socialdemokratiske politikern Bo Södersten, som alldeles oombedd hade räknat ut att kostnaderna för invandringen låg på mellan 40-50 miljarder per år. Beräkningsmetoden var befriande enkel: det var bara att addera alla eventuella kostnader.
Det var 90-tal, det var ekonomisk kris, Ny Demokrati tog plats i riksdagen, och invandringen var ett problem högt upp på den politiska agendan. Medan Lasermannen sköt omkring sig på chilenare och andra mörkhyade.
20 år senare är det åter ekonomisk kris, ett rasistiskt parti sitter igen i riksdagen, och än en gång är invandrare, företrädesvis från muslimska länder, ett problem ”som måste få diskuteras”. Och jo då, det räknas på kostnader nu också.
Samtidigt som någon i Malmö skjuter hej vilt på mörkhyade.
Det kan vara en slump.
Men visst ser det ut som ett mönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar