Poesifestivalens final som avrundar veckan på lördag kväll är alltid en högtidsstund. Årets upplaga, den tolfte i rad, satsade på kvalitet framför kvantitet. Sex poeter är precis lagom, och ungefär vad en inbiten poesiälskare förmår att ta in under en koncentrerad kväll.
Årets finalpoeter representerade ett intressant och brett register av olika åldrar, stilar och temperament.
Först ut var legendaren Lennart Helsing, 91 år ung. Vant och rutinerat bjöd han på en lärd och underfundig bärsärkagång genom världslitteraturen. Det var mycket Hamlet och lite Krakel Spektakel.
Ida Linde, som efterträdde Helsing på scenen, är en av de mest egensinniga unga poeterna, alltid full och överraskningar och oväntade referenser, henne vet man aldrig var man har, inte heller vart hon är på väg. En av dikterna hon läste var ett ”samtal”, där så vitt skilda författare som Jenny Disky, Mare Kandre, Olga Tokarczuk och Ryszard Kapuscinski, fick komma till tals.
Också Tom Malmquist tillhör den yngre generationen diktare som arbetar med ämnen som är föga vedertagna inom poesin. Hans debutsamling handlade om ishockey, både konkret och metaforiskt. Han fortsätter sin skärskådning av manligheten i ”Fadersmjölken” från förra året. Han arbetar mycket med ljud, assonanser och alliterationer. Bildspråket är ofta djärvt, inte utan ett visst effektsökeri. Han är dessutom en duktig uppläsare, vilket är inte allom poeter förunnat.
Efter en välbehövlig paus äntrades scenen av det senaste stjärnskottet på den svenska poesihimlen Jenny Wrangborg. Hon skriver realistisk dikt, med direkt tilltal, som berör starkt. Det handlar mycket om längtan, och kanske framför allt om att ett annat, förhoppningsvis bättre, liv och samhälle är möjligt. Mycket klasskamp, men också ett gripande farväl till en saknad vän.
Därefter var det tur för den mångfaldigt belönade Akademieledamoten Jesper Svenbro. Modernistisk ironi blandades med klassiska referenser och intellektuella lekar, som stundtals kunde fånga förtätade ögonblick, som gav vidare över- och inblickar. Mycket akademiskt.
Kvällens avslutades av Anna Hallberg, som läste ur sin senaste diktsamling ”Colosseum, Kolosseum”. Det är ett försök att fånga in galenskapens väsen. Snabba associationer staplas på varandra, och kunde man bara släppa taget till den hallbergska diktens musik, fungerade det förvånansvärt väl.
PoesYfestivalen regerar i Västernorrland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar