Svensk mat åt svenska barn

 

Sverigedemokraterna vill ha mer kött på menyn i skolan.

-          – Efter valet i höst kommer vi att arbeta för en nationell lagstiftning som säkrar att det finns kött på menyn i skolan, varje dag, i hela Sverige, säger partiledaren Jimmie Åkesson i sitt vårtal, enligt svt.se

Det går visserligen stick i stäv mot experternas senaste råd, men vad vet de? De är bara experter.

Nej, problemet med SD:s förslag är att det är inte tillräckligt konsekvent utan nöjer sig med halvmesyrer och räddhågsna kompromisser.

Varför kräver de inte svensk mat? Det borde väl ändå vara en självklarhet! Servera riktiga svenska matklassiker, låt barnen bli bekanta med den stolta svenska mattraditionen!

För att vara konkret, så skulle en veckomatsedel i en svensk skola se ut:

Måndag: Köttbullar, det gäller att börja med full fart, och toppa direkt

Tisdag: Sill och potatis, alternativt stekt strömming

Onsdag: Falukorv mede stuvade makaroner

Torsdag: Kroppkaka, alternativt palt

Fredag: Surströmming, avsluta veckan med en äkta inhemsk kulinarisk höjdare.

Kan det bli annat än succé? Eller som Jimmie Åkesson säger: ”Ge barnen den mat som de vill ha.”

Foto: Lapplaender/Wikipedia

Otäcka mönster går igen

Det var i januari 1992. I en tidningskiosk i Santiago i Chile stavade jag mig genom rubriken i ett sensationsblad: ”Galen mördare i Sverige dödar chilenare!” Jag var förvånad, förvirrad och förbryllad. Försökte bringa klarhet i vad som egentligen hände. Men det var först vid hemkomsten som bilden klarnade. Det handlade om Lasermannen, vars offer ingalunda inskränkte sig till chilenare.

Vänner berättade också roat om den stora tilldragelsen ute i Rinkeby som jag hade missat, när en desperat Birgit Friggebo (FP) ville sjunga We shall overcame.

Lite guilt by association: Birgit är gift med nationalekonomen och socialdemokratiske politikern Bo Södersten, som alldeles oombedd hade räknat ut att kostnaderna för invandringen låg på mellan 40-50 miljarder per år. Beräkningsmetoden var befriande enkel: det var bara att addera alla eventuella kostnader.

Det var 90-tal, det var ekonomisk kris, Ny Demokrati tog plats i riksdagen, och invandringen var ett problem högt upp på den politiska agendan. Medan Lasermannen sköt omkring sig på chilenare och andra mörkhyade.

20 år senare är det åter ekonomisk kris, ett rasistiskt parti sitter igen i riksdagen, och än en gång är invandrare, företrädesvis från muslimska länder, ett problem ”som måste få diskuteras”. Och jo då, det räknas på kostnader nu också.
Samtidigt som någon i Malmö skjuter hej vilt på mörkhyade.

Det kan vara en slump.

Men visst ser det ut som ett mönster.

Främlingsfientlighetsmemoarer

Det Sverige som jag kom till för mer än 40 år sedan var ett välfärdssamhälle, som flöt av mjölk och honung. Det var också ett ganska inskränkt samhälle, präglat av självgodhet och främlingsfientlighet.

Jag kan fortfarande inte glömma, året var 1970, kanske 71, den äldre damen i skoaffären som lämnade butiken utan ett ord när de inte hade ”svenska skor”.

Mina landsmän som började sin bana i Sverige på flyktingförläggningar på Marstrand eller Alvesta berättade om konflikter med lokalbefolkningen, inget allvarligt, mest gliringar och förolämpningar.

Under de två år som jag bodde i Blekinge i början av 70-talet mötte jag lika mycket eller mer främlingsfientlighet än under resten av min tid i Sverige.

Samtidigt var den parlamentariska situationen stabil, socialdemokraterna det dominerande partiet, och högerextremisterna bara ett dåligt skämt.

Läget är ett annat idag. Främlingsfientligheten har tagit sig organiserade politiska uttryck, som firade stora framgångar i valet.

Det beror inte på att svensken har blivit rasist, alla opinionsundersökningar bekräftar mina egna erfarenheter. Det beror knappast heller på om ”man har tagit debatten” eller inte.

Jag tror snarare att orsaken står att finna i att landet av mjölk och honung alltför länge har fört en orättfärdig politik som splittrar och skapar klyftor. Blir det ingen ändring på det, är Sverigedemokraternas senaste framgångar bara början.