Träffsäkra jabbar och uppercuts mot makten

Statskuppen i Norrland
Grzegorz Flakierski
Mandatus bokproduktion

Vi är som en koloni här uppe, kunde min pappa upprört säga med ojämna mellanrum.
Det kunde vara när kampanjen "Hela Sverige ska leva" enligt honom mest bara var prat som slogs sönder av en konkret dagspolitik som han menade gick i motsatt riktning.
Och med en allt glesare befolkad glesbygd fick han under sin levnad vatten på sin kvarn.
Men att gå från upprördhet över sakernas tillstånd till konkret politisk aktivitet specifikt för Norrland var en helt annan sak. Så var det då och så är det nu.
Grzegorz Flakierski, kulturskribent med bas i Kramfors, känner till hur pratet kan gå i stugorna om Norrland visavi Stockholm och "stockholmarna". Och Flakierski har troligen länge burit idén som nu omvandlats till en sorts skröna med satirisk udd om dagen när "norrlänningarna" fick nog.

Den tändande gnistan för vad som komma skall är ett tal av regeringens tillväxtmininster Sven Luser. Talet, som är en presskonferens, är ett betänkande under temat: Tillväxt och konkurenskraft i en globaliserad värld - Strategi för ett framgångsrikt svenskt näringsliv.
Och allt sker ganska förväntat ända tills Luser förklarar att det finns "ett problem" för att Sverige ska kunna fortsätta vara i topp i tillväxtligan.
Det problemet heter Norrland. En tärande och ganska sjuk del som drar ner Sveriges renomé och försvårar målsättningen att vara en framåtriktande nation.
Om Sven Luser, statsminister Axel Oxenstjärnas favoritstatsråd, visste vilken björn han väckte med sitt tal skulle han nog ha hållit tand för tunga. I alla fall det där om att kanske sälja skiten till Finland.

Jag roas av Flakierskis gisslande av dumdryghet, opportunism, korruption, inkompetens och inte minst av storsvensk hybris i olika former.
Där är han bra, med träffsäkra jabbar och uppercuts mot en politisk makt som alltmer är kringsnärjd av en ekonomisk dito. En oftast självförvållad eller rent av ideologiskt motiverad utveckling.
Och i en globaliserad värld är frihet lika med valfrihet och demokrati bara ett grekiskt ord. Eller?
Statskuppen i Norrland skulle säkert kunna viftas bort med "det är bara en sån där 70-talsbok som alltid ska vara så allvarlig och skriva om problem". Jovisst, men varför "sån rädsla för allvar", för att låna ett citat från bok av Roy Andersson.

Flakierskis bok har ett intressant men något streotypt persongalleri där norrlänningarna i regel är rejäla, medan maktens män och kvinnor besitter mindre trivsamma drag.
Och det blir lite av de goda mot de onda när dramat stramas åt och vägbommen en dag fälls ner vid Dalälven för att sedan mynna ut i..., ja? Revolution, förhandlingar eller tillsättande av en utredning?

Så mycket kan i alla fall sägas att Statskuppen i Norrland hade tjänat på att tuktas, prosan men framför allt bokens redigering. Romanen är inte tjock, men sidornas många gånger täta textsjok hade gladeligen kunnat luckrats upp för att skapa aptitligare läsning.
Grzegorz Flakierskis första roman visar på en språklig lyhördhet och ett gediget intresse för samhällets stora frågor. Det är en nisch att spinna vidare på för den i Polen födda, men sedan sextiotalets slut i Sverige boende författaren.

Ingemar Nilsson

Norrländska Socialdemokraten 2010-10-07