Afrikas svåra väg

Långt från min far

Véronique Tadjo

Övers: Ragna Essén

Leopard, 2013

Den afrikanska kontinenten är inte längre synonym med misär och efterblivenhet på samma sätt som tidigare. Dagligen kan man läsa om stora ekonomiska framsteg, och samhällen på väg att sakta bli välfärdsstater. Det är en process som inte är helt smärtfri, utan tvärtom medför stora våndor och konflikter.

Problematiken skildras skickligt av den ivorianska författaren Véronique Tadjo. Nina som är huvudperson i hennes roman är redan genom sitt ursprung, som dotter till en afrikansk man och en europisk kvinna, splittrad i två världar. ”Om man är av blandras, har man då fel eller rätt hudfärg?” frågar hon, och man kan naturligtvis invända att det är en märklig värld där hudfärgen kan vara rätt eller fel, men det är faktiskt så den (beklagligtvis) ser ut. Och förresten, vad är blandras?

Nina är på väg från Paris till Elfenbenskusten för sin älskade fars begravning. Fadern var högt aktad medlem av den nya afrikanska eliten som tog över efter självständigheten, välutbildad – i Europa givetvis – framstående forskare, respekterad familjefar, och en man med stor integritet.

När Nina ordnar bland hans efterlämnade papper kompliceras den idealiserade bilden.

Genom att använda olika litterära former, brev, epostbrev, offentliga dokument, sagor, utdrag ur vetenskapliga avhandlingar, som en del i en berättelse som går fram och tillbaka kronologiskt, lyckas Tadjo skapa ett övertygande porträtt av en man som slits mellan två världar. I en och samma person konfronteras modernitet och tradition, rationalitet och magi, det koloniala arvet och inhemska sedvänjor, mod och opportunism.

Bakgrunden är ett land sönderslitet av ett blodigt inbördeskrig, som hålls igång av korrupta eliter.

Och trots det finns det ofrånkomliga framsteg.

Det formar sig till en symbolisk bild av Afrika i all dess motsägelsefullhet.

Ninas parallella kärlekshistorier med en afrikan och en fransman, båda för övrigt begåvade med betänkligt stereotypa karaktärsegenskaper, gör det hela en aning för övertydligt. Men uppvägs av hennes finstämda och nyansrika språk som balanserar skickligt mellan de två världarnas olika referensramar, och frilägger motsättningarna på ett sätt som inte väjer för komplikationer.

Bra läsning för vilsna själar i en kaotisk värld.