En idealist i historiens virvarr

Farsan, Spanien, kriget och jag

Kerstin Gustafsson Figueroa

Migra förlag

Min farbror Stefan Halicki stred i de Internationella brigaderna under spanska inbördeskriget, och jag har alltid varit enormt stolt över att vara släkt med honom, en sådan hjälte. Om inte tillfrågad berättade han aldrig någonting om sina erfarenheter från kriget. Nu är han borta och hans historia kommer aldrig att skrivas.

Större tur, om det nu är tur, hade Erik Gustafsson från Hudiksvall. Våren 1938 reste han tillsammans med tre andra kamrater från samma stad till Barcelona, där de anslöt till de Internationella brigaderna. Resan gick med tåg till Paris, och sedan till spanska gränsen, varifrån de gick på natten till fots över Pyrenéerna.

Resan var olaglig, de fyra hade inte sagt ett endaste ord ens till sina närmaste, vid hemkomst hotades de av fängelse i sex månader, och faktum är att de fyra jagades av landsfiskalens män ända bort till Paris!

På plats i Spanien fick de frivilliga en kort militär utbildning, och kastades sedan in i striderna. Erik Gustafsson blev allvarligt sårad, och på senhösten 1938 återvänder han hem till Sverige, där han får ett entusiastiskt mottagande.

Några månader senare kapitulerar den spanska republiken, och de militära upprorsmakarnas seger under Francos ledning är ett faktum.

Med utgångspunkt i Erik Gustafssons insats i Spanien har hans dotter, journalisten och författaren Kerstin Gustafsson Figueroa, skrivit en bok om pappas resa genom livet. Det blev ett finstämt reportage, fullt av liv, färger och dofter, inte särskilt hjältemodigt dramatiskt, men som ändå inte väjer för starka känslor.

Hon lyfter fram på ett nyanserat sätt ett viktigt kapitel i 1900-talets historia, som annars ofta skyms av ideologiska dimridåer från både höger och vänster.

Samtidigt framträder en fascinerande bild av en ung radikal generation från 30-talet. De såg hur mörka moln tornade upp över Europa med fascism och nazism på frammarsch, och ansåg det som sin plikt att göra allt som stod i deras makt för att stoppa ondskans krafter, med vapen i hand om så behövdes. Västmakternas passivitet genom non-interventionspakten, som lämnade fältet fritt för Hitler och Mussolini, radikaliserade dem ytterligare.

Sist men inte minst tecknar författaren ett helfigurporträtt av sin far. En synnerligen komplex människa, en idealist med stark känsla för orättvisor, samtidigt beredd att blunda för den egna sidans övergrepp, en egensinnig man som alltid gick egna vägar, men kunde ändå vara totalt enögd. Eller som dottern skriver: ”Han gick aldrig i någons koppel. Bara i partiets.

”

Det är fina porträtt av starka och sammansatta personligheter som det trots allt är lätt att sympatisera med. På samma gång ett viktigt stycke levande modern historia.