Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 20 juni 2010

Musikaliska variationer under regntunga skyar


Fredagens kvällspass på Kramfors Stadsfest präglades av musikaliska kontraster. Det bjöds på ett varierat utbud av toppnamn inom svensk underhållningsmusik. Tur med vädret var det också, det ihållande regnet som höll på hela dagen upphörde lagom tills insläppet började.

Kvällen inleddes av Moto Boy, artistnamn för Oskar Humlebo. De första numren framförde han alldeles ensam, bara med sin gitarr. Moto Boys största tillgång är hans röst. Den är ljus, och ligger ofta uppe på mycket höga toner, men registret är brett vid behov. Han vågar verkligen att använda rösten, och stundtals var det lätt att inse innebörden i påståendet att den mänskliga rösten är det vackraste instrumentet som finns.

Moto Boys musik pendlar mellan det stämningsfulla och det dramatiska, någon bredvid mig i publiken använde ordet ”överjordiskt”, kanske en smula överdrivet, men ganska träffande.

Under senare delen av hans framträdande ackompanjerades Moto Boy av två fioler och elorgel. Det lät nästan som klassisk musik. Han drog sig inte heller för att avsluta med en mäktig version av Schuberts ”Ave Maria”.

- Passar bra ihop med vädret, lågmält under lågtryck, sa någon i publiken.

- Oväntat. Skönt med musik som inte bara är fullt ös, sa någon annan.

Men fullt ös var precis vad som bjöds av nästa grupp som uppträdde. Det var hårdrockgruppen Crucified Barbara, känd bland annat från årets upplaga av Melodifestivalen. Men här spelade de fyra unga tjejerna en betydligt tuffare musik, och utan tvekan mer äkta.

Efter en effektfull entré med ett brötigt intro var det full rulle direkt. Klädda som sig bör i svart, med mycket läder, vågar de ta scenen i besittning, med en riktig attityd, ”Här kommer vi!” De är inte rädda att ta i, samtidigt som de verkar ha kul själva, med en smittande spelglädje.

Det var också mycket tydligt att långt hår är en väl synlig tillgång i hårdrockssammanhang.

Dessutom visade tjejerna att de också kan spela långsammare låtar, ballaaaader, som de själva sa lite ironiskt. Det var bra ös ändå.

Trots att det dåliga vädret hade skrämt bort många, som stannade hemma i stugvärme, fylldes torget långsamt med allt fler människor. Stämningen steg mer och mer för varje låt, och även om den kanske inte riktigt nådde upp till den vanliga härliga Kramfors Stadsfest-nivån, kändes det bra mycket varmare framför scenen trots den tilltagande kvällskylan.

Kvällens tredje stora artistnamn var Erik Grönwall, också känd som Idol-Erik. Han slöt den musikaliska cirkeln med sin kompakta traditionella rock. De som stod bredvid mig beskrev den som ”Springsteen-stuk”, och jag antar att en mycket finare komplimang går knappast att få.

Regnet började dugga igen, och den ljusa norrländska natten blev ganska mörk. Men till imorgon har det utlovats bättre väder. Kramfors Stadsfest lever.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar