Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 4 maj 2010

En berättelse som griper tag


Anita Salomonsson har sina rötter i världens förmodligen författartätaste by, Hjoggböle mellan Skellefteå och Burträsk.

RelateratHon debuterade sent, först vid 59 års ålder. Sedan dess har det kommit en strid ström av romaner, skarpa kvinnoporträtt, öden som berör, alla fast förankrade i den västerbottniska myllan.

Den senaste romanen ”Lika som kärlek” (Norstedts) är inget undantag. Vi möter den vackra Margareta Johansdotter, en duktig och självständig kvinna, en smula egen, vilket väcker en hel del avund i nybyggarsamhället som präglas av ”sjukdomar, missväxt, svält och plågsamma husförhör”. Hon bär också på en längtan, bort från byns inskränkthet, till något bättre och vackrare, till en innerlighet, som det inte finns mycket av i det strikt skiktade hierarkiska samhället, där män och kvinnor i stor utsträckning lever i skilda världar.

Denna hennes längtan driver henne i armarna på den tjusige Pehr Eriksson, ”Stafträskarn”, och snart också mot undergången. Det är som ”Brott och straff” kombinerat med ”Uppståndelsen” i Västerbottens inland.

Hon överlever mot alla odds, tack vare en exceptionell inre styrka. Hon förmår också att återvända hem, och börja ett nytt liv, där nya generationer är redan redo att ta vid.

Anita Salomonsson skriver en vacker arkaiserande svenska med starka dialektala inslag. Bibliskt patos ligger hela tiden strax under ytan. Hela romanen är mycket konsekvent genomförd, och fram träder ännu ett fascinerande kvinnoporträtt, som ur historiens dunkel belyser sådana väsentliga frågor som frihetens olika dimensioner.

Romanens handling utspelar sig i början av 1800-talet, vilket kan tyckas avlägset, men det är faktiskt inte längre tillbaka i tiden än sex, sju generationer. Slutet är mycket känslosamt, men slutet här är också en början. Berättelsen är inte färdig, det blir den aldrig, utan den öppnar sig mot nya tider, nya öden.

På det sättet blir Margareta Johansdotters liv något oss angår oss idag. Angår och berör.

Maria Zennström är en författare som är en generation yngre än Anita Salomonsson. Hon debuterade 2001 med den kritikerrosade och prisbelönta ”Katarinas sovjetiska upplevelser”. Nu återkommer hon med en ny roman, med den något omständliga titeln ”Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?” (Bonniers).

Det är en fråga som många onekligen skulle vilja ha ett svar på. Men det är tveksamt om Maria Zennström kan bidra med så värst mycket. I dagboksform berättar hon om sin längtan efter kärlek, efter sex, efter barn. Hon skriver också om sin komplicerade relation till sin mor, och någonstans i bakgrunden skymtar fadern, den legendariske kommunistiske kulturskribenten Per-Olov Zennström, här skildrad ganska ofördelaktigt.

Dessutom berättar hon om sina resor, faktiska och mentala, mellan Sverige och Ryssland, hennes två fosterländer, hennes mamma är nämligen ryska, och Maria Zennström har bott många år i Ryssland, i dåvarande Leningrad, och hon har bland annat gått ut Filmhögskolan i Moskva.

Som synes finns här åtskilligt stoff till flera spännande berättelser. Av det blir det tyvärr inte mycket. Dagboksanteckningarna är alltför fragmentariska och disparata. Framför allt är de privata utan att vara personliga, och berör därför inte. Maria Zennströms text angår bara henne, och hon lämnar läsaren i sticket.

Boktitelns fråga får vänta på sitt svar.

Publicerat i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda 2010-04-28

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar