Följetongen Lars Vilks fortsätter. Jag har skrivit det förut, och jag skriver det gärna igen: det är viktigt att vi står upp för yttrandefriheten. Hot och våld är helt oacceptabla. När detta väl har sagts tror jag att det är lika nödvändigt att se vad Vilks håller på med. Han har ritat Muhammed som hund och en "judesugga". Den ena är islamofob, den andra antisemitisk, båda är rasistiska. Det är viktigt att påtala det, och sluta behandla Vilks som en nationalikon, eller en tabubrytande innovatör som undersöker konstens gränser. Han är bara en pueril, rasistisk provokatör.
På måndag är Bermudas nationaldag. Hur kul kan det vara att leva i ett land som är mest känt för sina shorts? Och dessutom en "triangel" där man försvinner?
På tisdag är det Handduksdagen (Towel Day), som firas till minne av författaren Douglas Adams. Högtiden firas genom att man bär med sig en handduk hela dagen, vart man än går. Namnet på högtidsdagen kommer sig av att handdukar är ett viktigt inslag i Adams "Liftarens guide till galaxen". Dagen infaller den 25 maj varje år och firades första gången 2001, två veckor efter författarens död.
På onsdag är det årsdagen av att tsar Peter I, även kallad den store, förklarade 1703 St. Petersburg som Rysslands nya huvudstad. Den helt nybyggda staden låg i Ingermanland, ett område som ryssarna har ockuperat i anledning av stora nordiska kriget men som vid denna tid formellt fortfarande är svenskt. Peter var inte så bra på svenska, han kanske trodde att det hette Ingenmansland.
På tal om språkförbistring är det på torsdag Isadora Duncans födelsedag. Hon räknas som en av den moderna dansens pionjärer, och ett tag var hon gift med den ryske poeten Sergej Jesenin. Han talade inget annat språk än ryska, och det var hon inget vidare på. Äktenskapet var tämligen misslyckat, oklart om det var på grund av eller tack vare kommunikationsproblemen.
Isadora Duncan levde ett okonventionellt liv, och hon slutade sina dagar stilenligt på ett spektakulärt sätt. Hennes långa, fransade sjal trasslade in sig i ekrarna på en sportcabriolet vid en utfart i Nice, varpå hon bröt nacken.
På fredag är det födelsedag för William Pitt. Han var Storbritanniens premiärminister 1783-1801 och 1804-1806. Det var en karl med stake i. Han var dessutom Pitt den yngre. Det finns alltid en äldre Pitt.
På lördag är det årsdagen av Konstantinopels fall 1453, som markerar det bysantinska rikets slutgiltiga undergång. Det är förmodligen ett av de absolut viktigaste datumen i europeisk historia. Islam flyttar inpå knuten, och fortfarande efter mer än 500 år har vi inte lärt oss att leva med det.
Samma dag är det dessutom internationella fredssoldatdagen. Jag har ingen aning om vad det är för något. Låter som en oxymoron. Eller avses desertörer?
Veckan avslutas med Mors dag. Jag är i vanliga fall skeptisk till dylika bemärkelsedagar, det luktar för mycket geschäft om dem. Men visst är våra mammor värda att firas. Så låt oss glömma den kommersiella aspekten och unisont utbrista: Grattis mamma!
Publicerat i Tidningen Kulturen 2010-05-23
På måndag är Bermudas nationaldag. Hur kul kan det vara att leva i ett land som är mest känt för sina shorts? Och dessutom en "triangel" där man försvinner?
På tisdag är det Handduksdagen (Towel Day), som firas till minne av författaren Douglas Adams. Högtiden firas genom att man bär med sig en handduk hela dagen, vart man än går. Namnet på högtidsdagen kommer sig av att handdukar är ett viktigt inslag i Adams "Liftarens guide till galaxen". Dagen infaller den 25 maj varje år och firades första gången 2001, två veckor efter författarens död.
På onsdag är det årsdagen av att tsar Peter I, även kallad den store, förklarade 1703 St. Petersburg som Rysslands nya huvudstad. Den helt nybyggda staden låg i Ingermanland, ett område som ryssarna har ockuperat i anledning av stora nordiska kriget men som vid denna tid formellt fortfarande är svenskt. Peter var inte så bra på svenska, han kanske trodde att det hette Ingenmansland.
På tal om språkförbistring är det på torsdag Isadora Duncans födelsedag. Hon räknas som en av den moderna dansens pionjärer, och ett tag var hon gift med den ryske poeten Sergej Jesenin. Han talade inget annat språk än ryska, och det var hon inget vidare på. Äktenskapet var tämligen misslyckat, oklart om det var på grund av eller tack vare kommunikationsproblemen.
Isadora Duncan levde ett okonventionellt liv, och hon slutade sina dagar stilenligt på ett spektakulärt sätt. Hennes långa, fransade sjal trasslade in sig i ekrarna på en sportcabriolet vid en utfart i Nice, varpå hon bröt nacken.
På fredag är det födelsedag för William Pitt. Han var Storbritanniens premiärminister 1783-1801 och 1804-1806. Det var en karl med stake i. Han var dessutom Pitt den yngre. Det finns alltid en äldre Pitt.
På lördag är det årsdagen av Konstantinopels fall 1453, som markerar det bysantinska rikets slutgiltiga undergång. Det är förmodligen ett av de absolut viktigaste datumen i europeisk historia. Islam flyttar inpå knuten, och fortfarande efter mer än 500 år har vi inte lärt oss att leva med det.
Samma dag är det dessutom internationella fredssoldatdagen. Jag har ingen aning om vad det är för något. Låter som en oxymoron. Eller avses desertörer?
Veckan avslutas med Mors dag. Jag är i vanliga fall skeptisk till dylika bemärkelsedagar, det luktar för mycket geschäft om dem. Men visst är våra mammor värda att firas. Så låt oss glömma den kommersiella aspekten och unisont utbrista: Grattis mamma!
Publicerat i Tidningen Kulturen 2010-05-23
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar