Med ena foten i 30-talet

Mammas gata

Kjell Johansson

Weyler, 2013

Alla älskar en bra berättare. Också i Midsommarkransen under det sena 40-talet står berättarna högt i kurs. Förorten, eller förstaden som det hette då, är en utpräglad arbetarstadsdel, med sin egen strikta hierarkiska ordning. Det är skillnad – stor skillnad! – mellan skötsamma och mindre skötsamma arbetare, mellan de med fast anställning och diverse- och säsongsarbetare. Inbrytningar i hierarkin kan i undantagsfall göras av individer med särskilda gåvor, som till exempel talangen att kunna dra en bra historia.

Denna miljö var också starkt kollektivistisk. Det gällde att inte göra sig märkvärdig och tro att man ”var nåt”, man fick inte avvika, i alla fall inte för mycket, här fanns inte plats ”att vara sig själv”. Gemenskapen var stark, men för den som inte ville eller förmådde anpassa sig och hamnade utanför väntade hänsynslösa uteslutningsmekanismer.  Våra barn var allas ungar och för dem som busade, vilket alla barn gjorde, väntade beprövade folkliga uppfostringsmetoder i form av ett rejält kok stryk. Motsatsen till vår tids mantra ”att bli sedd” gällde, man skulle helst smälta in och blev man alltför synlig kunde man råka illa ut. Kanske så intill den milda grad att man blev tvungen att flytta.

I denna till synes konformistiska värld vimlade det av exentriska personligheter, med spännande öknamn som Madagaskar, Ebro och Ljug lagom.

30-talet var fortfarande påtagligt närvarande, i varje fall mentalt. Minnet levde bland de flesta av krig, fattigdom och arbetslöshet. Efterkrigstiden socialdemokratiska skördetid hade visserligen börjat redan, men det såg man inte i sin samtid. Vilket får mig att undra vilka avgörande förändringar som vi missar i vår egen tid.

Kjell Johansson för den stolta berättartraditionen från Kransen vidare med den äran. Med ett mustigt språk, med en fenomenal lyhördhet för talspråkets finaste nyanser, berättar han kärleksfult och osentimentalt om personer och miljöer från en svunnen tid, så långt borta men ändå så nära.

Han missar aldrig en bra historia, och som alla vet är bra historier alltid sanna.