Provinsfest med nyöversatta dikter av prisbelönt Sollefteåpoet

Provins är en av Sveriges äldsta kulturtidskrifter. Den är också en etablerad norrländsk institution, med den uttalade ambitionen att vara en motvikt till det fokus som andra tidskrifter ofta har på södra Sverige. Samtidigt vill man vara en plattform för diskussion och samtal om litteratur och kultur i allmänhet i Norrland.

Sedan en tid tillbaka har Provins och dess redaktör Erik Jonsson lagt sig till med den trevliga vanan att hålla en ”släppfest” i samband med publiceringen av varje nummer av tidskriften som utkommer kvartalsvis. Oftast håller man till på redaktörens hemmaplan i Umeå, men gör också utflykter till olika orter runt om i Norrland.

I samband med utgivningen av årets tredje nummer kom man i lördags till Sollefteå, och biblioteket där. Anledningen stavas Milorad Pejic, som presenteras i tidskriften med några helt nyöversatta dikter.

Han är poet med rötter i Bosnien, och har nyligen belönats med Bosniens finaste poesipris. Han bor sedan 20 år i Sverige, efter en tid i Kiruna och Luleå numera i Sollefteå, och Sverige är för honom numera ett ”reservhemland”, men han skriver poesi på sitt modermål bosniska.

Under Provinsträffen på biblioteket berättade han att han har ganska länge haft egna översättningar av sina dikter, men att han inte ansåg dem publicerbara.

-          De saknade ”en smak av svenskan”, sa Milorad Pejic.

Genom en lycklig slump sammanfördes Milorad med en kompetent översättare från bosniska, Jorik Otterbjörk. Historien om hur de två hittade varandra är väl värd att berättas.

Av en tillfällighet råkade Jorik Otterbjörk läsa Katarina Östholms reportage om Milorad Pejic i eProvins. Jorik studerar slaviska språk, med inriktning på ryska och de jugoslaviska språken, och blev nyfiken på denne okände bosniske poet i Sollefteå. Hans kontaktuppgifter hittade han på Remsle IF:s hemsida!

Tillsammans har de två översatt flera av Milorads dikter, bland annat ur den prisbelönta antologin ”Hyperborea”, och mer är på gång. Milorad Pejic anser att kontakten mellan poet och översättare är av största vikt.

-          Det finns en berättelse bakom varje dikt, händelser, människor och platser.

Drivkraften bakom hans poesi är ett sökande efter svar på de eviga existentiella frågorna.

Milorad och Jorik läste växelvis dikter på bosniska och svenska, en dikt läste till och med på fyra språk, även på engelska och tyska.

Mest berörd blev jag av dikten om poeten Branko Miljkovic, som begick självmord genom att hänga sig i en park 27 år gammal, och som avslutas med orden: ”Människan dödas av sin egen tyngd”.

Erik Jonsson inledde med att berätta om Provins.

Sedan läste Pernilla Berglund några nyskrivna dikter, innan Milorad och Jorik tog vid.