Om konsten att dö

Memorandum. En berättelse med bilder

Marlene van Niekerk & Adriaan van Zyl

Övers: Niclas Hval

Weyler, 2013

Efter dundersuccén med ”Agaat” återkommer den sydafrikanska författaren Marlene van Niekerk med en helt annan slags bok. Hennes vän konstnären Adriaan van Zyl, som var döende i cancer, visade ett antal bilder för henne och bad henne att skriva en text utifrån dem. Resultatet blev en roman om döendet, eller snarare om konsten att dö.

En oansenlig kommunaltjänsteman, själva urtypen för en tråkig byråkrat, tillbringar en natt på sjukhuset i väntan på operation för sin levercancer, och blir ofrivilligt vittne till ett samtal mellan två märkliga personligheter. En konstnär och en vetenskapsman, båda uppenbarligen döende.

Byråkraten blir djupt berörd av deras samtal, även om han inte förstår allt, i själva verket förstår han ganska lite av vad de säger. Han bestämmer sig för att rekonstruera och uttyda samtalet, och anträder därmed en spännande resa in i nya okända och för honom mycket tilltalande världar.

Det som de två dödssjuka står för: konstens skönhet och naturens förunderliga mångfald konstrasteras mot sjukhusmiljöns totala monotoni. Den moderna sjukvården är mycket effektiv och förmår mycket, men den är omgärdad av lika mycket ogästvänligt kontrollbehov som själslig och estetisk sterilitet.

Tror jag att det ska betyda, eftersom jag är lika oförstående inför de två romanfigurernas djupsinnigheter som den stackars kommunaltjänstemannen.  Och undrar om det inte är sannare att säga att vi dör som vi har levt.

Adriaan van Zyls alla 16 bilder är med i boken. Det är dystra skuggor i dunkla färger som med sin ensamma nakenhet och tomma övergivenhet uttrycker den utsattes rädsla, oro, osäkerhet och ångest.