Så begicks då äntligen under första advent premiären på ”I väntan på en julsaga” av Kramfors Dramatiska.
En plundrerska och äppelförsäljerska möts på en övergiven teater. Där finns en gammal sliten bok, ”Julberättelser” av en viss Charles Dickens. Plundrerskan börjar läsa högt ur boken, och de två berättar historien samtidigt som de gestaltar den.
Det är ett originellt sätt att framföra Dickens, men det är konsekvent genomfört, och det håller hela vägen.
Fonden antyder en stadsmiljö, där kyla och misär råder. För övrigt består dekoren av enkla lådor, som kan användas på olika sätt till många ändamål.
Det här är ingen dockteater, det är bara råttan och lille sjuklige Tim som har mycket små och korta roller. ”I väntan på en julsaga” är en tvåmansföreställning, och där Petra Näslunds plundrerska äger scenen. Petra har ett otroligt brett register, hela vägen från det totala utspelet till subtil mimik. Hon sekunderas förtjänstfullt av Jannie Nielsen som tar i precis så mycket som det behövs, men trivs bäst med de små uttrycksmedlen.
Samtiden kritiserade Dickens för att Scrooge saknade trovärdighet. Den kritiken är befogad, också mot Kramfors Dramatiska. Vi får aldrig veta den egentliga orsaken till att han är som han är, inte heller hans metamorfos har någon riktig förankring.
Men de två skådespelerskorna får fram ett tydligt budskap, som ju också kan vara julens: alla förtjänar en chans till.
Föreställningen spelades på Royal i Kramfors fredagar, lördagar och söndagar fram till den 20 december.
En plundrerska och äppelförsäljerska möts på en övergiven teater. Där finns en gammal sliten bok, ”Julberättelser” av en viss Charles Dickens. Plundrerskan börjar läsa högt ur boken, och de två berättar historien samtidigt som de gestaltar den.
Det är ett originellt sätt att framföra Dickens, men det är konsekvent genomfört, och det håller hela vägen.
Fonden antyder en stadsmiljö, där kyla och misär råder. För övrigt består dekoren av enkla lådor, som kan användas på olika sätt till många ändamål.
Det här är ingen dockteater, det är bara råttan och lille sjuklige Tim som har mycket små och korta roller. ”I väntan på en julsaga” är en tvåmansföreställning, och där Petra Näslunds plundrerska äger scenen. Petra har ett otroligt brett register, hela vägen från det totala utspelet till subtil mimik. Hon sekunderas förtjänstfullt av Jannie Nielsen som tar i precis så mycket som det behövs, men trivs bäst med de små uttrycksmedlen.
Samtiden kritiserade Dickens för att Scrooge saknade trovärdighet. Den kritiken är befogad, också mot Kramfors Dramatiska. Vi får aldrig veta den egentliga orsaken till att han är som han är, inte heller hans metamorfos har någon riktig förankring.
Men de två skådespelerskorna får fram ett tydligt budskap, som ju också kan vara julens: alla förtjänar en chans till.
Föreställningen spelades på Royal i Kramfors fredagar, lördagar och söndagar fram till den 20 december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar