Kramfors Dramatiska tillbaka på hemmaplan

Kramfors Dramatiska är i gång igen – i Kramfors. Efter flera årsuppehåll hade det strävsamma paret Petra Näslund och Jannie Nielsen premiär för en ny teaterpjäs i lördags på Babelsberg.

Kramfors Dramatiska är en fri teatergrupp som har tidigare varit verksam i länet under åren 2005-2010. Under dessa år arbetade de fram ett flertal barnproduktioner som turnerade runt i länet och resten av Sverige, arbetade med pedagogisk verksamhet och tillsammans med omsorgen om funktionshinder i Kramfors gjort långfilmen "Hej Hawaii".

Petra Näslund har sina rötter i Docksta, men flyttade söderut efter grundskolan för att kunna skaffa sig en teaterutbildning. 2005 fick för sig att flytta tillbaka hem till Kramfors, mest för att få skrivro. Här fanns redan Jannie som flydde storstan till sin dåvarande sambos hembygd.

Jannie råkade läsa om Petra i tidningen, tog kontakt och föreslog att de skulle bilda en barnteatergrupp.  Sagt och gjort, snart var de två välkända profiler på teaterscenerna i både Kramfors och i hela Västernorrland.

2010 inträffade en rad tråkiga händelser i bådas privatliv. Samtidigt skapade sparkraven från framför allt landstingets sida en besvärlig ekonomiska situation.

Jannie bodde visserligen kvar i Kramfors men var inte längre aktiv inom yrket, medan Petra flyttade till Stockholm.

-          Men jag hade hela tiden en fot kvar i Ådalen, säger Petra Näslund.

Förra året efter positiva signaler från kommunen beslöt så de två att återuppta verksamheten i Kramfors.

-          Det finns ett allvar i Kramfors vilja att satsa på kultur som är mycket positiv, säger Petra och Jannie samstämmigt.

Föreställningen ”Bertil och fantasin” är bara början. Det finns massor av idéer till många fler pjäser. Till sommaren hoppas de kunna använda den nyinförskaffade teatervagnen, en ombyggd husvagn, som kan nyttjas som scen på gator, torg och festivaler. Och redan nu planerar de för en föreställning av En julsaga nästa år.

Förutom barnpjäser finns det även tankar på vuxenproduktioner, och dessutom film.

Pjäsen ”Bertil och fantasin” är baserad på Michael Endes ”Den oändliga historien”. Den utgår från en saga som har som tema hur vi bevarar fantasin, det är en resa genom både den inre och yttre verkligheten som inger hopp och styrka.

Fram till jul ska de turnera med pjäsen i skolor, och även i olika sammanhang utanför länet, bland annat Umeå. Till hösten ska en version anpassad för nyanlända arbetas fram.

Kramfors Dramatiska är tillbaka på hemmaplan.

-          Skriv också att vi är mycket öppna för samarbete med lokala kulturutövare, säger Petra och Jannie.

Världspremiär med mingelgala

Det var världspremiär för filmen ”Hej Hawaii” på biografen Royal i Kramfors. Denna unika händelse föregicks av en filmgala – låt gå i det blygsammare formatet – och mingel. På plats fanns de flesta inblandade, och alla som har sett eftertexter till en film vet att det är krävs många för att göra en film.


Filmen är ett samarbete mellan två professionella regissörer – Jannie Nielsen och Petra Näslund från Kramfors Dramatiska – och båda fanns förstås på plats, och brukare från omsorgen med olika slags handikapp eller hinder. De sistnämnda hade för dagen rollen av filmstjärnor, och de bar upp sin nya stjärnstatus med glädje och stolthet.

Personalen från omsorgen fanns förstås också där, liksom politiker, kommunala tjänstemän, sponsorer, ingen nämnd, ingen glömd.

Projektet med ”Hej Hawaii” har pågått i snart fem år och hela stämningen under galan präglades av lika stora delar lättnad och entusiasm över att filmen efter alla öden och äventyr – och de har varit många – äntligen är klar att visas på filmduken.

Förväntningarna var också stora inför visningen, inte minst när det gällde det tekniska.

Jul för de minsta i Gudmundrå

På julafton hade Gudmundrå kyrka en särskild mässa för barn.

Lämpligt nog började man med ett riktigt dop. Det var lilla Freja, som med ett tålamod som inte kan kallas för annat än änglalikt, upptogs i den kristna gemenskapen.

Sedan var det dags för alla barn som kommit dit med sina föräldrar och mor- och farföräldrar att tillsammans med Agne A Andersson bygga upp en krubba. Samtidigt förklarade Agne julhelgens innebörd.

Det är sällan det är så yster stämning under en mässa.

Äntligen premiär för ”I väntan på en julsaga”

Så begicks då äntligen under första advent premiären på ”I väntan på en julsaga” av Kramfors Dramatiska.
En plundrerska och äppelförsäljerska möts på en övergiven teater. Där finns en gammal sliten bok, ”Julberättelser” av en viss Charles Dickens. Plundrerskan börjar läsa högt ur boken, och de två berättar historien samtidigt som de gestaltar den.
Det är ett originellt sätt att framföra Dickens, men det är konsekvent genomfört, och det håller hela vägen.
Fonden antyder en stadsmiljö, där kyla och misär råder. För övrigt består dekoren av enkla lådor, som kan användas på olika sätt till många ändamål.
Det här är ingen dockteater, det är bara råttan och lille sjuklige Tim som har mycket små och korta roller. ”I väntan på en julsaga” är en tvåmansföreställning, och där Petra Näslunds plundrerska äger scenen. Petra har ett otroligt brett register, hela vägen från det totala utspelet till subtil mimik. Hon sekunderas förtjänstfullt av Jannie Nielsen som tar i precis så mycket som det behövs, men trivs bäst med de små uttrycksmedlen.
Samtiden kritiserade Dickens för att Scrooge saknade trovärdighet. Den kritiken är befogad, också mot Kramfors Dramatiska. Vi får aldrig veta den egentliga orsaken till att han är som han är, inte heller hans metamorfos har någon riktig förankring.
Men de två skådespelerskorna får fram ett tydligt budskap, som ju också kan vara julens: alla förtjänar en chans till.
Föreställningen spelades på Royal i Kramfors fredagar, lördagar och söndagar fram till den 20 december.