SVANÖ Juletider medför för många av oss en odräglig nedskräpning av ljudrummet med stereotyp julmusik som strömmar ur högtalarna vart man än kommer.
Det finns oaser dit man kan rädda sig – kyrkornas julkonserter är en sådan. En annan erbjuds av folkmusikgruppen Ranarim, som gör egna trovärdiga tolkningar av hur julmusiken egentligen lät en gång i tiden.
På lördag eftermiddag spelade Ranarim inför ett fullsatt Folkets Hus på Svanö, ditbjudna av öns pigga kulturförening. Ranarim består av fyra musiker från olika ställen, med Ångermanlands sångstolthet, Ulrika Bodén från Helgum, numera Nora, i spetsen. Gruppens namn är en sammansättning av ”rana”, som är ett dialektalt ord från norra Sverige och betyder vävnad eller bonad som man hänger på väggen, och ”rim”, ett medeltida ord som betyder dagg. Tillsammans blir det ”en vacker vävnad på vilken daggen glittrar”, det är vackert så det förslår, och dessutom mycket passande.
Ranarim spelade och sjöng julsånger från olika delar av Sverige. Det var stjärnsånger, hälsningsvisor, koraler och tiggarvisor. Gemensamt för dessa var att de sjöngs av människor som i juletider var ute i bygderna för att få ihop en slant. En del sånger hade ganska vanvördiga och skojfriska texter, andra kunde vara fria variationer på kända sånger som ”Räven raskar”.
Gruppen framförde också egna kompositioner.
Spel- och sångglädjen gick inte att ta miste på. För en stund kändes julhelgen varm och äkta.
På söndagen spelade Ranarim i Ådalslidens kyrka i Näsåker.
Det finns oaser dit man kan rädda sig – kyrkornas julkonserter är en sådan. En annan erbjuds av folkmusikgruppen Ranarim, som gör egna trovärdiga tolkningar av hur julmusiken egentligen lät en gång i tiden.
På lördag eftermiddag spelade Ranarim inför ett fullsatt Folkets Hus på Svanö, ditbjudna av öns pigga kulturförening. Ranarim består av fyra musiker från olika ställen, med Ångermanlands sångstolthet, Ulrika Bodén från Helgum, numera Nora, i spetsen. Gruppens namn är en sammansättning av ”rana”, som är ett dialektalt ord från norra Sverige och betyder vävnad eller bonad som man hänger på väggen, och ”rim”, ett medeltida ord som betyder dagg. Tillsammans blir det ”en vacker vävnad på vilken daggen glittrar”, det är vackert så det förslår, och dessutom mycket passande.
Ranarim spelade och sjöng julsånger från olika delar av Sverige. Det var stjärnsånger, hälsningsvisor, koraler och tiggarvisor. Gemensamt för dessa var att de sjöngs av människor som i juletider var ute i bygderna för att få ihop en slant. En del sånger hade ganska vanvördiga och skojfriska texter, andra kunde vara fria variationer på kända sånger som ”Räven raskar”.
Gruppen framförde också egna kompositioner.
Spel- och sångglädjen gick inte att ta miste på. För en stund kändes julhelgen varm och äkta.
På söndagen spelade Ranarim i Ådalslidens kyrka i Näsåker.
Ranarim:
Sång, flöjter – Ulrika Bodén
Sång – Johanna Bölja Hertzberg
Nyckelharpa – Niklas Rosvall
Gitarr – Daniel Ek
Svanö Folkets hus på lördag
Publicerat i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda 2009-12-14
Sång, flöjter – Ulrika Bodén
Sång – Johanna Bölja Hertzberg
Nyckelharpa – Niklas Rosvall
Gitarr – Daniel Ek
Svanö Folkets hus på lördag
Publicerat i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda 2009-12-14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar