Västansjös revy O-täck växer fram

Det repeteras för fullt i Västansjö Folkets Hus. Den 9:e upplagan av lokalrevyn ska vara klar för premiär den 8 januari. Så gott som hela den lilla bygden är engagerad.

Revyer brukar vanligen ha premiär till nyår. Men inte i Västansjö.
- Vi hann helt enkelt inte, suckar Paul Gradin, så istället för nyårsrevy fick det bli trettondedagsrevy. Och den här blir ännu senare, tillägger han med ett skratt.
Paul Gradin spelar fjol i den lilla revyorkestern, han har varit med under alla år, och var en av initiativtagarna till revyn. Han berättar stolt att man brukar samla omkring tusen åskådare. Det blir tio fullsatta föreställningar med hundra personer varje gång.
Personalomsättningen inom ensemblen är minimal. Alla som är med vill fortsätta att spela. Därför tror också föreställningens regissör Angelica Falchetti att årets – fast egentligen nästa års – revy blir bättre än någonsin.
- Alla får mer rutin, och blir mycket duktigare, säger Angelica, både på scenen och på att skriva.
Angelica understryker att hon är mer av ett allt-i-allo ön traditionell regissör. Hon kokar kaffe, köper kakor, och har en sammanhållande roll för gruppen.

Alla sångtexter och sketcher skrivs kollektivt av hela ensemblen. Inte mindre än 20 personer är inblandade. En del är förstås mer talangfulla än andra, men alla drar sitt strå till revystacken. Man använder sig av kända melodier, och varvar sångnummer med sketcher.
Det finns ingen röd tråd utan man spelar nummerrevy. Västansjörevyn heter egentligen O-revy, eftersom alla dess namn under åren har börjat på just bokstaven O. Årets namn är – O-täck.
Man vill naturligtvis inte avslöja innehållet, men Paul Gradin säger lite illmarig:
- Det ska inte vara så mycket under bältet, men vi ska inte heller vara pryda.