Vittnesmålen från den brittiska undersökningskommissionen om Irakkriget fortsätter att avslöja Blair-regeringens många lögner.
Christopher Meyer, som var Storbritanniens ambassadör i USA 1997-2003, konstaterade att krigsplaneringens tidtabell omöjliggjorde vapeninspektörernas arbete.
Kommissionen tillsattes i somras av premiärminister Gordon Brown. Dess uppgift är inte att fastställa skuld eller peka ut skyldiga, utan att förutsättningslöst undersöka på vilka grunder beslutet att invadera Irak fattades. Kommissionen har obegränsad tillgång till dokument, också sådana som tidigare var hemligstämplade, och alla förhören och rapporter ska vara offentliga, utom när det gäller statens säkerhet. Kommissionen leds av John Chilcot och består av före detta höga statstjänstemän och akademiker. Dess sammansättning har kritiserats, dels för att kommissionsmedlemmarna saknar juridisk kompetens, dels för att de är en del av etablissemanget. Särskilt organisationer för de stupade soldaternas familjer är mycket kritiska. De anser att kriget var olagligt och att de ansvariga bör ställas inför rätta.
”Slöseri med tid”
Enligt Meyer fattades beslutet att göra sig av med Saddam Hussein redan 1998 av Clintonadministrationen, även om den inte gjorde någonting alls åt saken. Bush däremot började förberedelserna innan den 11 september, och det definitiva beslutet togs förmodligen i april 2002.
Det fanns personer inom det brittiska utrikesdepartementet som opponerade sig mot kriget, eftersom de ansåg att det saknade grund och var helt olagligt. De viftades undan av Blair som sa att alla försök att stoppa USA från att invadera Irak var ”slöseri med tid”. Däremot var han angelägen att övertala amerikanerna att använda ”FN-spåret”, det vill säga att få invasionen godkänd i FN.
Falska argument
Tony Blair kommer för övrigt att vittna inför kommissionen i början av nästa år. Också Gordon Brown har förklarat sig villig att vittna, om han blir kallad.
Högt uppsatta chefer inom underrättelsetjänsten MI6 berättade att de två starkaste argumenten för att invadera Irak, massförstörelsevapen och delaktighet i elfte september, var starkt ifrågasatta. Alla underrättelserapporter betvivlade Iraks innehav av massförstörelsevapen och landets förmåga att framställa nya sådana.
Vad beträffar kontakter med al-Qaida var de tydligen mycket sporadiska, och efter den 11 september var Saddam Hussein angelägen om att markera sitt avstånd till organisationen.
Enligt Christopher Meyer, som själv stödde kriget, kolliderade beslutet att påbörja invasionen i mars 2003 – den ursprungliga planen var januari – med vapeninspektörernas tidtabell.
– Det var omöjligt att se hur Blix kunde föra den processen till en slutsats, sa Meyer, enligt The Guardian.
Skidor i öknen
Av de många vittnesmålen framgår att förberedelserna för kriget, troligen på grund av allt hemlighetsmakeri, var mycket bristfälliga. De brittiska soldaterna saknade rätt utrustning, i en del fall hade de till och med brist på ammunition. En tragikomisk detalj var berättelsen om en container med skidor som skickades ut till öknen!
Allvarlig kritik riktas mot att inga planer hade gjorts för att upprätta en civil förvaltning efter att invasionen var genomförd.
Den allvarligaste anklagelsen emellertid är att inte tillräckligt, vilket är en omskrivning för mycket lite eller ingenting, gjordes för att skydda civilbefolkningen. Det fanns starka farhågor, inte minst bland militära befälhavare, att både militärer och politiker riskerade därmed åtal för krigsbrott.
Samtidigt med förhören har en annan utredning, som gäller 20 irakier som påstås ha torterats och dödats av brittiska militärer, påbörjats.
Christopher Meyer, som var Storbritanniens ambassadör i USA 1997-2003, konstaterade att krigsplaneringens tidtabell omöjliggjorde vapeninspektörernas arbete.
Kommissionen tillsattes i somras av premiärminister Gordon Brown. Dess uppgift är inte att fastställa skuld eller peka ut skyldiga, utan att förutsättningslöst undersöka på vilka grunder beslutet att invadera Irak fattades. Kommissionen har obegränsad tillgång till dokument, också sådana som tidigare var hemligstämplade, och alla förhören och rapporter ska vara offentliga, utom när det gäller statens säkerhet. Kommissionen leds av John Chilcot och består av före detta höga statstjänstemän och akademiker. Dess sammansättning har kritiserats, dels för att kommissionsmedlemmarna saknar juridisk kompetens, dels för att de är en del av etablissemanget. Särskilt organisationer för de stupade soldaternas familjer är mycket kritiska. De anser att kriget var olagligt och att de ansvariga bör ställas inför rätta.
”Slöseri med tid”
Enligt Meyer fattades beslutet att göra sig av med Saddam Hussein redan 1998 av Clintonadministrationen, även om den inte gjorde någonting alls åt saken. Bush däremot började förberedelserna innan den 11 september, och det definitiva beslutet togs förmodligen i april 2002.
Det fanns personer inom det brittiska utrikesdepartementet som opponerade sig mot kriget, eftersom de ansåg att det saknade grund och var helt olagligt. De viftades undan av Blair som sa att alla försök att stoppa USA från att invadera Irak var ”slöseri med tid”. Däremot var han angelägen att övertala amerikanerna att använda ”FN-spåret”, det vill säga att få invasionen godkänd i FN.
Falska argument
Tony Blair kommer för övrigt att vittna inför kommissionen i början av nästa år. Också Gordon Brown har förklarat sig villig att vittna, om han blir kallad.
Högt uppsatta chefer inom underrättelsetjänsten MI6 berättade att de två starkaste argumenten för att invadera Irak, massförstörelsevapen och delaktighet i elfte september, var starkt ifrågasatta. Alla underrättelserapporter betvivlade Iraks innehav av massförstörelsevapen och landets förmåga att framställa nya sådana.
Vad beträffar kontakter med al-Qaida var de tydligen mycket sporadiska, och efter den 11 september var Saddam Hussein angelägen om att markera sitt avstånd till organisationen.
Enligt Christopher Meyer, som själv stödde kriget, kolliderade beslutet att påbörja invasionen i mars 2003 – den ursprungliga planen var januari – med vapeninspektörernas tidtabell.
– Det var omöjligt att se hur Blix kunde föra den processen till en slutsats, sa Meyer, enligt The Guardian.
Skidor i öknen
Av de många vittnesmålen framgår att förberedelserna för kriget, troligen på grund av allt hemlighetsmakeri, var mycket bristfälliga. De brittiska soldaterna saknade rätt utrustning, i en del fall hade de till och med brist på ammunition. En tragikomisk detalj var berättelsen om en container med skidor som skickades ut till öknen!
Allvarlig kritik riktas mot att inga planer hade gjorts för att upprätta en civil förvaltning efter att invasionen var genomförd.
Den allvarligaste anklagelsen emellertid är att inte tillräckligt, vilket är en omskrivning för mycket lite eller ingenting, gjordes för att skydda civilbefolkningen. Det fanns starka farhågor, inte minst bland militära befälhavare, att både militärer och politiker riskerade därmed åtal för krigsbrott.
Samtidigt med förhören har en annan utredning, som gäller 20 irakier som påstås ha torterats och dödats av brittiska militärer, påbörjats.
Publicerat i Flamman 2009-48
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar