Superfängelset i Härnösand är invigt. Initiativet kommer från förre justitieministern Thomas Bodström, som i sin iver att möta en kritisk opinion efter alla spektakulära rymningarna fick Moderaternas batongpolitiker att framstå som beskedliga humanister. Förslaget ligger väl i linje med tidens anda. Det ska vara hårdare tag: sänkt straffålder, längre straff, färre permissioner – kriminalisera mera!
Jag hade nyligen ett utmärkt tillfälle att närmare studera hur tuffa tag fungerar, under ett besök på ett fängelse i Kurdistans (norra Irak) huvudstad Arbil.
Cellerna är för tio till tolv personer. Våningssängar. Galler och rejäla lås. Få toaletter och duschar.
På ungdomsavdelningen sitter barn från elva år och uppåt. Det anses vara en utveckling åt rätt håll – på Saddam Husseins tid var den nedre gränsen nio år. Intressant dock att en höjning av åldern uppfattas som framsteg, i Sverige vill man gå åt andra hållet.
På fängelset i Arbil finns dessutom barn som är yngre än elva år. De är där med sina mammor som sitter av sina straff. Det lär finnas nio stycken barn, fem av dem ammas. Flera har varit där i flera år, fängelset är den enda värld som
de känner till.
När vi kommer in i en cell, ligger en kvinna i sängen och ser helt utslagen ut. Det visar sig att hon precis har fött barn, något som fängelseledningen tydligen inte kände till. En nyfödd bebis ligger stillsamt bredvid, som visste den att här måste man uppföra sig.
Personer över 15 år kan dömas till dödsstraff, men det verkställs inte, utan innebär i praktiken livstid.
De flesta fångar tycks sitta inne för småbedrägerier, stölder och ”bråk”, vilket i klartext betyder misshandel.
Bland kvinnorna finns det flickor som har rymt hemifrån. Vi får aldrig reda på varför. Vidare finns det kvinnor som har gjort sig skyldiga till äktenskapsbrott, prostitution, och kvinnor som har blivit våldtagna.
Jag frågar om straffskalan. När det gäller prostitution beror straffet bland annat på om kvinnan har tvingats till det eller om det har skett frivilligt. För de våldtagna avgörs straffet av omständigheterna: om hon var med på våldtäkten blir straffet förstås mildare.
Kurdistan är ett samhälle som försöker bygga upp sin nyvunna autonomi, och som kämpar mot fattigdom och underutveckling.
Hårda tag mot människor som har begått brott är ett tecken på efterblivenhet. Framsteg byggs upp genom en human fångvård värd namnet.
Jag hade nyligen ett utmärkt tillfälle att närmare studera hur tuffa tag fungerar, under ett besök på ett fängelse i Kurdistans (norra Irak) huvudstad Arbil.
Cellerna är för tio till tolv personer. Våningssängar. Galler och rejäla lås. Få toaletter och duschar.
På ungdomsavdelningen sitter barn från elva år och uppåt. Det anses vara en utveckling åt rätt håll – på Saddam Husseins tid var den nedre gränsen nio år. Intressant dock att en höjning av åldern uppfattas som framsteg, i Sverige vill man gå åt andra hållet.
På fängelset i Arbil finns dessutom barn som är yngre än elva år. De är där med sina mammor som sitter av sina straff. Det lär finnas nio stycken barn, fem av dem ammas. Flera har varit där i flera år, fängelset är den enda värld som
de känner till.
När vi kommer in i en cell, ligger en kvinna i sängen och ser helt utslagen ut. Det visar sig att hon precis har fött barn, något som fängelseledningen tydligen inte kände till. En nyfödd bebis ligger stillsamt bredvid, som visste den att här måste man uppföra sig.
Personer över 15 år kan dömas till dödsstraff, men det verkställs inte, utan innebär i praktiken livstid.
De flesta fångar tycks sitta inne för småbedrägerier, stölder och ”bråk”, vilket i klartext betyder misshandel.
Bland kvinnorna finns det flickor som har rymt hemifrån. Vi får aldrig reda på varför. Vidare finns det kvinnor som har gjort sig skyldiga till äktenskapsbrott, prostitution, och kvinnor som har blivit våldtagna.
Jag frågar om straffskalan. När det gäller prostitution beror straffet bland annat på om kvinnan har tvingats till det eller om det har skett frivilligt. För de våldtagna avgörs straffet av omständigheterna: om hon var med på våldtäkten blir straffet förstås mildare.
Kurdistan är ett samhälle som försöker bygga upp sin nyvunna autonomi, och som kämpar mot fattigdom och underutveckling.
Hårda tag mot människor som har begått brott är ett tecken på efterblivenhet. Framsteg byggs upp genom en human fångvård värd namnet.
Publicerat i Flamman 2009-48
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar