Panflöjt med livsglädje och vemod

Panflöjtvirtuosen Dana Dragomir är en ofta sedd gäst på våra breddgrader. Hon drar alltid storpublik, och söndagens konsert i Nordingrå kyrka var inget undantag.

Dana bjöd på en välavvägd och publikfriande – i ordets bästa mening – musikblandning. Hon började med Joaquín Rodrigos klassiska gitarrkonsert, och skapade direkt den rätta stämningen. Sedan fortsatte det med rumänsk folkmusik, tempostark, med ett smittande uttryck av livsglädje, men också med ett stänk av vemod.

Den rumänska folkmusiken ligger Rumänienfödda Dana Dragomir varmt om hjärtat och återkom flera gånger under kvällen.

Det saknades inte heller svensk folkmusik, i dess moderna tappning, det blev Koppången av Per-Erik Moraeus, den äldste av bröderna.

Sedan följde filmmusik av Ennio Morricone, bravurarian Nessun Dorma ur operan Turandot, Leonard Cohens Halleluja, en ABBA-medley, Amazing Grace och Andrea Boccelisnyftaren Time to say goodbye.

Mycket spretigt förstås, men det är samtidigt ett musikval som låter instrumentet och musikern stå helt i förgrunden.  Det ger också på ett enastående sätt prov på panflöjtens enorma potential och dess musikaliska bredd.

Det är ett märkligt instrument, panflöjten. Ett av världens absolut äldsta instrument, består av 22 bamburör av olika längd, utan några som helst hjälpmedel i form av munstycken eller klaffar. Här gäller det verkligen att blåsa rätt!

Panflöjten har fått sitt namn efter guden Pan, en märklig figur i den grekiska mytologin. Han associeras till skog, fält och herdar vilket gör honom till ett harmoniskt och nästan idylliskt väsen. Men han är också musikern som inte står Apollon efter, och han förlorar sig ofta i sin musik. Hans följeslagare är satyrer, som ingår i Dionysos, fruktbarhetsgudens, orgiastiska följe.

En sammansatt dubbelnatur alltså, och detsamma kanske kan sägas om hans instrument, panflöjten. Dess uttryck ligger i hela spännvidden av känslor och toner, från de lugnaste till de vildaste, från de sprött nyanserade till de våldsamt kraftfulla.

Och det krävs en virtuos av Dana Dragomirs kaliber för att till fullo kunna tillvara panflöjtens register i hela dess vidd.

Dana ackompanjerades på piano av Mathias Hellberg, följsamt men inte utan en distinkt personlig prägel.