Magnifik dödsmässa sattes upp i Nordingrå kyrka

Mozarts Requiem tillhör musikhistoriens mest spelade verk. Den är ett stycke fantastisk musik, dessutom kastar dess tillkomst och genomförande ett dramatiskt ljus på Mozarts intensiva liv och förtidiga död.

Läs hela texten i Allehanda.se

Spännande resa genom barockmusikens värld

Även om Operafestivalen har Härnösand som sin hemmabas, och årets tema är fransk romantik, drar man sig inte för att bredda innehållet och skifta spelplats. På söndag kväll besökte festivalen Nordingrå kyrka med ett mycket fint barockprogram.

Publiken bjöds på en spännande resa genom barockmusikens värld, från tidiga kompositörer som Francesco Cavalli och Salamone Rossi vilkas musik har fortfarande en stark prägel av hovunderhållning och en efterklang av medeltid. Vidare över den mogna barockens mästare som Monteverdi och Purcell till senbarockens stora: Händel och Bach, där vi redan är på tröskeln till romantiken.

För sången stod en trio som redan hade presenterat sig på bästa möjliga sätt under festivalens inledningskonsert. Zachary Wilder sjöng mycket om kärlek, både lycklig och olycklig, och det passar utomordentligt för hans varma, lyriska tenor.

Sopranen Sophie Junker bjöd än en gång på charmerande uppvisning av toner lika höga som vackra.

Men den som kanske imponerade mest denna gång var mezzosopranen Emelie Renard, inte minst hennes framförande av de mycket krävande ariorna ur Händels Lucrezia. Hennes klangfulla mezzo förmedlade skickligt så mycket känslosam dramatik, med ett brett vokalt och emotionellt register från sorg och bitterhet till vrede.

Bäst till sin rätt kom sångarna när de uppträdde tillsammans, först i flera fina duetter, och framför allt i den avlutande kantaten av Bach som framfördes av alla tre.

Musikackompanjemanget sköttes av den virtuosa pianisten Mutsumi Moteki, men denna gång hanterade hon inte piano eller flygel utan cembalo.

Det är ett märkligt instrument, till utseendet som en miniatyrflygel, nära släkt med spinett och virginal, och mycket svårstämt. Klangen ligger helt rätt med barockens musikaliska särprägel.

Det är ett mycket dyrt instrument, och under franska revolutionen ansågs den som en symbol för den depraverade aristokratin, och den brändes på regelrätta cembalobål!

Tidigare under veckan hade operafestivalen besökt Sundsvall, Ytterlännes gamla kyrka och bergrummet vid Höga kusten-bron.

Festivalen fortsätter hela nästa vecka, mestadels i Härnösand, men hinner med besök i Sundsvall och Själevad.

Panflöjt med livsglädje och vemod

Panflöjtvirtuosen Dana Dragomir är en ofta sedd gäst på våra breddgrader. Hon drar alltid storpublik, och söndagens konsert i Nordingrå kyrka var inget undantag.

Dana bjöd på en välavvägd och publikfriande – i ordets bästa mening – musikblandning. Hon började med Joaquín Rodrigos klassiska gitarrkonsert, och skapade direkt den rätta stämningen. Sedan fortsatte det med rumänsk folkmusik, tempostark, med ett smittande uttryck av livsglädje, men också med ett stänk av vemod.

Den rumänska folkmusiken ligger Rumänienfödda Dana Dragomir varmt om hjärtat och återkom flera gånger under kvällen.

Det saknades inte heller svensk folkmusik, i dess moderna tappning, det blev Koppången av Per-Erik Moraeus, den äldste av bröderna.

Sedan följde filmmusik av Ennio Morricone, bravurarian Nessun Dorma ur operan Turandot, Leonard Cohens Halleluja, en ABBA-medley, Amazing Grace och Andrea Boccelisnyftaren Time to say goodbye.

Mycket spretigt förstås, men det är samtidigt ett musikval som låter instrumentet och musikern stå helt i förgrunden.  Det ger också på ett enastående sätt prov på panflöjtens enorma potential och dess musikaliska bredd.

Det är ett märkligt instrument, panflöjten. Ett av världens absolut äldsta instrument, består av 22 bamburör av olika längd, utan några som helst hjälpmedel i form av munstycken eller klaffar. Här gäller det verkligen att blåsa rätt!

Panflöjten har fått sitt namn efter guden Pan, en märklig figur i den grekiska mytologin. Han associeras till skog, fält och herdar vilket gör honom till ett harmoniskt och nästan idylliskt väsen. Men han är också musikern som inte står Apollon efter, och han förlorar sig ofta i sin musik. Hans följeslagare är satyrer, som ingår i Dionysos, fruktbarhetsgudens, orgiastiska följe.

En sammansatt dubbelnatur alltså, och detsamma kanske kan sägas om hans instrument, panflöjten. Dess uttryck ligger i hela spännvidden av känslor och toner, från de lugnaste till de vildaste, från de sprött nyanserade till de våldsamt kraftfulla.

Och det krävs en virtuos av Dana Dragomirs kaliber för att till fullo kunna tillvara panflöjtens register i hela dess vidd.

Dana ackompanjerades på piano av Mathias Hellberg, följsamt men inte utan en distinkt personlig prägel.

Operafestival med allsång, mat och hederskultur

Åter igen hördes det ljuva toner i Nordingrå. Fjärde upplagan av Höga kusten Operafestival bjöd på nya inslag, barnaktiviteter, allsång(!) och en operaföreställning. Varje kväll var det så gott som fullsatt.

Det började på onsdag med aktiviteter för barn på Mannaminne. Först en specialskriven föreställning för Höga Kusten Operafestival, av och med Hillevi Berg Niska och David Hormábazal Cortés. Sedan följde en workshop för barnen, vilket var helt nytt för i år.

En nyhet var också torsdagens allsång på Järnsta kafé. Det blev en stor succé. Det var fullsatt och publiken kunde sina operahits väl.

-          Nordingråborna sjunger mycket bra, konstaterade festivalgeneralen Astrid Robillard.

Tydligen tacksamt att för en gångs skull få komma ut ur duschen och få sjunga för full hals.

På fredag var så dags för mat och musik på Mannaminne, ett sedan tidigare år uppskattat inslag. Förra året var det ett norskt tema, i år var det finskt, det finns ju en koppling till Mannaminnes satsning på ett hotell i finsk stil.

Dessutom bor Viktor Olausson, en av arrangörerna och tillika musiker, lämpligt nog i Vasa, och han hade med sig en hel finsk kör därifrån.

Det blev Sibelius och mycket finsk nationalromantik under kvällen. Och även här blev det spontant allsång.

-          Det gick inte att få tyst på dem, säger Astrid Robillard med ett skratt.

Festivalens kulmen var på lördag med en föreställning av Cavalleria Rusticana av Pietro Mascagni i Nordingrå kyrka. Operan är även känd i Sverige under namnet På Sicilien. Det är en timmeslång enaktare (som egentligen är en kort tvåaktare), och för många kanske bekant från filmen Gudfadern III (för övrigt det enda positiva som kan sägas om den filmen).

Tonen anges redan i uvertyren, det är romantiskt värre, starka känslor driver människor till våldsamma handlingar, det är sviken kärlek, otrohet, hämnd och svartsjuka. Så kallad hederskultur för inte så länge sedan och inte så långt härifrån.

De bärande rollerna sjungs av Mikael Stenbaek, en jättefin tenor med lika mycket styrka som värme och svärta i rösten, och Christine Sjölander, en mezzosopran med rötter i Stöde men numera bosatt i England. Hon agerar säkert och har ett bra register, som gör sig bäst i starka känslor.

De mindre rollerna sjungs av Ida Persson, sopran från Junsele, och Andreas Franzén som förenar dramatisk begåvning med en kraftfull baryton.

Men Ådalens sångfågel är ändå Astrid Robillard. Hon har en liten roll, men hon gör så mycket av den, och drillar fram de mesta underbara toner med en lätthet som kan få en operaälskare att falla i gråt.

Orkestern var i år förstärkt med en tvärflöjt, och dessutom en dirigent från USA. Niklas Tamm studerar nämligen i Michigan. Han tyckte att Höga kusten var avgjort vackrare.

En eloge också till kören, tillfälligt sammansatt för festivalen.

Till hösten finns det planer på en permanent operakör, och Astrid Robillard uppmanar intresserade att höra av sig.

Det finns redan nu långt framskridna planer för nästa års festival, som kommer bland annat innehålla ännu fler inslag för barn.

Festivalen avslutades på söndag med en konsert i Nordingrå kyrka med operans klassiska pärlor.

Speciell julkör bjöd på julmusik i Nordingrå

Även om julen är över, kan man fortfarande lyssna på julkonserter. Den traditionella Julmusiken i Nordingrå kyrka igår kväll lockade en rekordpublik.
- Det är bara fyra dagar sedan jul, och då går det väl lika bra med julmusik som i november, säger Lena Bagge Lindström, körledare.

Den traditionella konserten under mellandagarna framfördes av en speciell julkör, som består dels av Nordingrå kyrkokör, dels av alla som vill vara med, och de är många. Inte mindre än 13 stycken var nya för i år.

Dessutom uppträdde en ungdomskör, Unga röster, med sju lovande sångare. Kvällens solister var Sara Öhlén, Cecilia Parkman, Carl Gustaf Nordin och Emanuel Bagge Lindström.

Musikerna kom från Nordingrå och omnejd, och den omnejden var ganska vidsträckt, det fanns personer från Kramfors, Ullånger, Örnsköldsvik, Nätra, Köpmanholmen, och faktiskt till och med Piteå.

Programmet var en blandning av traditionell julmusik som Stilla natt, Gläns över sjö och strand, Jul, jul, strålande jul, psalmer, klassiska stycken som Hallelujakören ur Händels Messias, och moderna sånger som Carola Häggkvists Himlen i min famn.

Julmusiken i Nordingrå kyrka har ökat för varje år. Förra året var det 390 besökare, och i år hoppades man på över 400, vilket det faktiskt såg ut att vara. Stämningen var fantastisk, och det fanns inte en ledig sittplats i kyrkan, en del satt uppe på orgelläktaren. Det rådde mild kaos på parkeringen, och tidningens utsände blev utskälld för sitt sätt att ställa bilen, inte utan anledning.

Efter konserten bjöds det på glögg och kaffe.

100 år med Nordingrå kyrkokör firades med jubileumskonsert

Nordingrå kyrkokör firade sitt 100 årsjubileum. Dagen till ära höll man en konsert på lördagen i sin egen kyrka. På programmet stod pärlor ur gångna tiders repertoar.
- Vi är en mycket aktiv kör, berättade Marianne Nilsson, medförfattare tillsammans med Christina Norlander till boken om Nordingrå kyrkokörs historia.

Kören repeterar minst en gång i veckan, och så håller man konserter med jämna mellanrum. Så gott som alla 25 körmedlemmarna kommer från Nordingråbygden. Åldersspridningen inom kören är mycket jämn.

Till jubileumskonserten hade man bemödat sig om en klädsel som skulle ge ett intryck av gamla tider. Särskilt damerna hade plockat fram svarta klänningar, sjalar och hattar ut garderobsgömmorna.

Kvällens program inleddes med en sång ur Hulda Nordlanders notbok. Hulda var Nordingråbo och en av de ursprungliga körmedlemmarna. Hennes notbok har återfunnits på länsarkivet.

Under konsertens inledning höll kören till på sin vanliga plats uppe på orgelläktaren. Efter några sånger flyttade man med anledning av dagens jubileum ner till koret.

Konserten fortsatte med sånger av Beethoven, Mozart och Faure, men också med psalmer och mer folkliga inslag som Alf Hambe och gospel. Kören dirigerades av sin ledare Lena Bagge Lindström. Kvällens musiker var Marianne Nilsson som spelade orgel på läktaren, medan Anita Henriksson hanterade flygeln och kororgeln, Cecilia Parkman och Paulina Westerlund spelade violin, och Thomas Lindström spelade bas.

Innan avslutningen sjöngs ut avtackades flera av veteranerna för lång och trogen tjänst, den längsta faktiskt inte mindre än 48 år.