Sagan om rymdvarelsen som av misstag landade i Västernorrland

 

Ockupationen av BB i Sollefteå fyller fem år. Vi säger grattis med repris på en saga, inte utan en viss anknytning. Kämpa på!

En rymdvarelse var ute på långfärd i sitt rymdfarkost när det plötsligt blev något fel på navigationsutrustningen. Trots ivriga försök att få ordning på grejerna blev hen tvungen att nödlanda. Närmaste planet var Tellus. Inte mycket att jubla åt, tänkte rymdvarelsen, men nöden har ingen lag.

Hen försökte orientera sig var han var på väg att hamna, men rymdfarkosten hade en så hög hastighet att det var nästan helt omöjligt att läsa skyltarna med ortsnamnen som hen passerade.

Svall, någonting, sedan blev det svårare, Härn..nd, med massa konstiga tecken som hen inte kunde tyda. Kfors, det var lätt, Sollefte..den hann hen nästan läsa, och så kom han till Örn...den var ännu svårare än Härn.

Hen hade landat på en äng, naturen här var betagande vacker, hen klev ur rymdfarkosten, det var soligt men ganska kylslaget.

En bit bort såg hen en klunga hus och begav sig dit.

"Café" stod det på ett av de primitiva men charmiga trähusen. Det borde betyda att här kunde man få en bit mat, och det passade bra, hen hade varit borta hemifrån ganska länge, och var nu rejält hungrig.

Hen beställde "något typiskt lokalt" av en trevlig man bakom disken, det smakade vedervärdigt men hens kurrande mage tog emot det med tacksamhet.

Det låg en tidning på bordet, och medan hen åt plöjde hen genom tidningen, tydligen en lokal sådan.

Det var ingen munter läsning. I länet (vad det nu var för något) hade man svårigheter att ordna finansiering för renovering av en skulptur av en världsberömd lokal konstnär, trots att den kallades för "landmärke".

I Härnösand (var det så det hette!) skulle Länsmuseet avskeda en massa folk och upphöra med flera verksamheter.

I samma stad skulle ett populärt musikställe få flytta på sig, och förvandlas till en eventlokal (vad fan är event för något?).

I Kramfors tvingades biblioteket skära ner kraftigt. Där skulle också skolor få stänga.

Samma sak i Örnsköldsvik (krångligt namn!), där fick kulturskolan vidkännas kraftigt nedskärningar.

Utanför Kramfors, på ett ställe som kallades Mannaminne, och som att döma av bilderna såg fantastiskt spännande ut, skulle det också skäras ner. Rejält!

Värst var det nog ändå i Sollefteå, en veritabel slakt väntade. Ett kulturhus och ett museum skulle bara läggas ner, så där utan vidare.

Det var nedskärningar, nedläggningar, underskott och resursbrist överallt.

Rymdvarelsen suckade tungt. Hen var en bildad person, och kände väl till att det fanns många fattiga ställen på Tellus.

På en del platser led de till och med av svält! Så illa var det nog inte här, men ganska illa ändå. De hade inte råd med utbildning till sina barn, och kunde inte ägna sig åt andlig odling.

Stackars människor!

Hen vände sig till mannen i serveringen, pekade på tidningen och med sympati i rösten sa: Ni har det det inte så lätt här. Inte har jag något att klaga på, svarade mannen.

Men det går inte så bra, hen pekade åter på tidningen.

Du måste ha missförstått, sa mannen, det går bra för Sverige. Ekonomin växer, sysselsättningen är mycket hög, det är överskott i statsbudgeten.

Men alla nedskärningar, undrade rymdvarelsen häpet.

Alltså, det går bra för landet, men dåligt för en del kommuner, förklarade mannen.

Bra för landet men dåligt för kommunerna?

Ja, det går bra för Sverige! Mannen verkade allt mer irriterad.

Rymdvarelsen förstod ingenting, men fann det bästa att inte fortsätta samtalet, och lämna caféet.

Hen gick för att leta efter verkstaden som skulle ligga lite längre bort. På vägen dit såg hen flera övergivna fordon som såg totalt odugliga ut, med de där skulle man inte kunna ta sig någonstans, lika lite i rymden som på jorden.

Hen passerade också öde hus i ett tillstånd av slutgiltigt förfall.

Lite konstigt när det går så bra för det här landet, tänkte rymdvarelsen.

Hen tog upp det med den trevlige mannen i verkstaden.

Ja visst är det illa, svarade mannen, de unga drar till storstan, kvar blir gamlingar som dör en efter en, allt läggs ner, snart finns ingenting här längre.

Men varför, undrade rymdvarelsen, det är så fint här, gott om plats, och tomma hus. Och det går bra för Sverige?!

Det är invandrarnas fel!

Jaså, rymdvarelsen förstod ingenting, men om det kommer hit folk alldeles frivilligt, och vill bosätta sig här, då måste det väl vara bra.

De hör inte hit, fräste mannen ilsket.

Rymdvarelsen tackade och betalade mannen för reparationen av rymdfarkosten.

Tellus var ett underligt ställe. Med en lättnadens suck startade hen motorn och begav sig hemåt.

Foto: Av NASA - http://www.hq.nasa.gov/office/pao/History/alsj/a15/ap15-S71-41810HR.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=193432