Den som väntar på något gott, väntar på Mittrevyn. Vägen till premiären sinkades rejält av pandemin, och kostade fem inställda föreställningar och två veckors förlorad repetitionstid. Uppskjutet, försenat, men skam den som ger sig – och vem har sagt att premiären måste vara på nyårsafton? Det precis lika bra nu i lördags.
Ensemblen tog dessutom en gruvlig revansch på det förhatliga
viruset genom att knappt nämna det i repertoaren, trots att det dominerade så
kraftigt det gångna året. Ja, helt utelämnades inte det onämnbara eländet,
åtminstone indirekt, det blev en stilla drift med Folkhälsomyndigheten och en
känga åt hobbyepidemiologer. Även åt foliehattarna bland antivaxxarna och deras
förvirrade konspirationsteorier.
Regionen klarade sig helskinnad, vilket inte har hänt på flera
år.
Läs hela texten i Tidningen Ångermanland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar