En ny batterifabrik i länet: "ett slags chicken-race to the bottom"

Foto: Av Spisen - Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=106510132

Det blev inte någon batterifabrik i Timrå. Dåligt för Timrå, bra för någon annan kommun. Men det kanske går att se annorlunda på saken, gärna med ett helhetsperspektiv. Här ett försök.

Svallvågorna av den väldiga entusiasmen över ett nytt förband i Sollefteå har ännu inte lagt sig förrän upphetsningen stiger åter igen i länet - batterifabrik!

Northvolt och Volvo Cars ska bygga en ny batterifabrik och Timrå stöttat av flera andra av länets kommuner ger sig in i konkurrensen om den nya etableringen.

Temperaturen stiger till både höger och vänster, och inte minst i den smala mitten. Ivern och hänförelsen antar rent messianska dimensioner, tusentals arbetstillfällen, kringeffekter hundra tusen! skatteintäkter, framsteg och utveckling, en ny epok av hållbar och miljövänlig tid stundar, den ljusnande framtid är Västernorrlands.

Se bara på Skellefteå! Där växer det så det knakar.

Ja, låt oss se på Skellefteå.

Under förra året ökade befolkningen där med 251 personer, det är förvisso en ökning, och det är glädjande, men den är sanningen att säga ytterst blygsam, inte ens en halv procent, tre och en halv promille, om jag har räknat rätt.

Födelsenettot, en nyckelfaktor på sikt, är negativt. Av de inflyttade utgör 28 procent personer från det egna länet, vilket antyder att man håller på att tömma sitt eget inland, knappast något att yvas över. Risken är påtaglig att den processen kommer bara att accelerera.

Ser vi på siffrorna för årets första kvartal följer de samma mönster. Blygsam befolkningsökning, 108 personer, en och en halv promille, fortfarande negativt födelsenetto, nästan lika stor andel, 27 procent, inflyttade från det egna länet.

Jag tror säkert att det kommer att börja knaka i Skellefteå så småningom, men än så länge gnekar det bara lite.

Entusiasmen har hittills varit fullständigt enögd och onyanserad, men det finns en hel del kritiska frågor att ställa kring själva etableringen: bygget i sig ökar faktiskt utsläppen, kanske inte så miljövänligt, energibehovet kommer att mångdubblas, hur löser vi det? och rovdriften på nödvändiga metaller riskerar att öka än mer.

Problemet är emellertid större än så. Mycket större. Jag kan mycket väl förstå skadeglädjen hos luttrade norrlänningar när arbetsmarknadsministern deklarerar att "jobben finns i norr". Men är det verkligen något att glädja sig åt att människor än en gång ska fraktas fram och tillbaka, nästan som boskap, efter den heliga marknadens krav?

Och om fabriken hamnar i Timrå, och vi välsignas med alla utlovade gåvor, så det betyder det faktiskt att någon annan plats i Sverige blir utan. Varför ska jag jubla att Värmlands inland, Dalsland, Blekinge eller något annat område blir utan och ska fortsätta traska i den ständiga krisens träsk?

Inte mycket till "Hela Sverige ska leva". Här gäller snarare "Den enes bröd är den andres död" eller "Sköt dig själv och skit i andra".

Det presenteras förstås på ett mycket smakligare sätt. Kommuner/regioner/kluster konkurrerar med varandra - på lika villkor? - och den som har bästa offerten, "har hittat sin grej", vinner och begåvas med företagsetablering eller statlig närvaro, med mera.

Ni andra får skylla er själva , ni var inte tillräckligt bra.

I verkligheten, bortom de poetiska formuleringarna, handlar det lika mycket om ett slags chicken-race to the bottom. Det är lite som med offentliga upphandlingar, när alla vackra ord om kvalitet, lokalproducerat, och så vidare, har sagts, vinner det billigaste anbudet.

(Nota bene: så alla kommunalråd i Kramfors, och säkerligen annorstädes, har lärt sig genom åren: en stor företagsetablering är bra, när det stora företaget lägger ner och flyttar är det mindre bra.)

Problemet är helt enkelt att Sverige saknar en genomtänkt, sammanhållen och offensiv regionalpolitik. (Att det gäller också i många andra länder är en klen tröst, om någon.) Den här "allas krig mot alla-politiken" löser inte problemet med regionala klyftor och ojämlikhet, de förvärrar dem snarare. Även om den kan lindra på en del ställen. Som i Skellefteå.

Det gäller även Västernorrland. Nya företagsetableringar oavsett storlek är givetvis bra, det blir mindre dåligt, men de löser inte de övergripande, strukturella problemen med utflyttning, åldrande befolkning, minskade skatteintäkter, och allt som följer med det.

Så, gärna batterifabrik, men först rejäl regionalpolitik.