Den förskräcklige tsarens säkerhetstjänst

Foto: Av Okänd - http://www.wellesley.edu/Russian/tzars.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3592520

Idag är det årsdagen av Ivan IV av Ryssland, allmänt känd som Ivan den förskräcklige, antog som den förste ryske härskaren titeln Tsar.

Ivan skapade en stark statsapparat, med bland annat en slags säkerhetstjänst, kallad "opritjniker", Ivans egna dödsskvadroner, och som kan sägas vara föregångare till Ochranan och KGB.

Opritjnikernas återkommer i  modern tappning i Vladimir Sorokins roman "I det heliga Rysslands tjänst".

I det heliga Rysslands tjänst
Vladimir Sorokin
Övers. Ben Hellman
Norstedts

Den säregne ryssen Vladimir Sorokin är en författare som däremot intar en ytterst kritisk inställning till sitt land och dess historia. Hans senaste roman är en dystopi som utspelar sig år 2027. 

Ryssland är en stormakt som kontrollerar all energitillgång, hela tillverkningsindustrin i världen är förlagd till Kina, och mot Västeuropa har det byggts en Mur, samtidigt som alla ryssar har "frivilligt" bränt sina utrikespass på ett offentligt bål i Moskva. 

I Ryssland råder en högteknologisk feodalism, landet styrs av Härskaren, allt är underkastat Statens bästa, det finns en adel, och ett flertal olika korporationer. Kontrollen utövas genom en säkerhetstjänst som kallas för "opritjniker".

För den som inte är tillräckligt insatt i rysk historia kan jag berätta att opritjniker var Ivan den förskräckliges dödsskvadroner, och "opritjina" är i Ryssland synonymt med skräckvälde.

Vi får följa en högt uppsatt opritjnik under en dag av yrkesutövning, bokens originaltitel är "En opritjniks dag", i ett landskap som är en märklig blandning av science fiction och traditionell rysk lantlig idyll. Det blir till en orgie i våld, översitteri, korruption, fifflarmentalitet och ett bisarrt manligt kamratskap. Definitivt barnförbjudet.

Det är en högst deprimerande bild av tendenser i dagens Ryssland. Sorokin har också en kritisk attityd till sitt lands förflutna och en djupt pessimistisk syn dess framtid. Alla tidsperspektiven hänger naturligtvis ihop.

Pessimismen kan tyckas vara alltför långt driven, det finns ingen som helst öppning i handlingen, och det blir till slut till en svaghet i en annars mycket stark roman.