Inte utan egen förskyllan

Några reflektioner kring det olyckliga och tämligen korkade beslutet att lägga ner Mittuniversitetet i Härnösand:

När man för ett tag sedan kunde läsa om hotande nedskärningar av Mittuniversitetet i Härnösand skyndade sig ett antal lokala potentater att dra ut till försvar. Nedskärningar i Härnösand var inte motiverade därför att hyrorna där minsann är lägre.

Jag trodde inte mina ögon. Det handlade alltså inte om framstående forskning, hög kvalitet på undervisningen, framgångsrika studieresultat, nöjda och engagerade studenter, utan... lägre hyror?!

Det kunde inte annat än sluta illa, och gjorde det också, med besked. Ett lärosäte kan aldrig motiveras med nivån på hyressättningen.

Även om de andra argumenten dök också upp så småningom, men då var det så dags.

Det är på tiden att ägna sig åt lite självkritik. Var det verkligen en så briljant idé att ha 90 procent av studenterna på distans? Visst är det föredömligt att ligga i framkant när det gäller ny teknik, men 90 procent?!

Så vitt jag vet kommer de flesta lärarna inte från Härnösand, utan pendlar, framför allt från Sundsvall.

Att då kallade det ”campus” är en semantisk överexploatering av det mest oförskämda slag.

Dessutom har så vitt jag minns flera av utbildningarna vid upprepade tillfällen utsatts för kritik för undermålig kvalitet.

Härnösand har under en längre tid marknadsfört sig som ”Handelsplats Härnösand”. Alltså inte som ”Lärdomsstad”, inte som ”Norrlands Aten”, inte heller som ”Staden med universitetet mitt i”, eller någon annan käck slogan som någon svindyr varumärkeskonsult har kläckt.

Det är dags att välja väg, och vara konsekvent. Den som sår köpcentra, skördar inga universitet.