Teater
Västernorrland har under Iso Porovics ledning genomgått en fantastisk
utveckling. Satsningar på konstnärlig kvalitet och samhällsangelägna teman har
skapat spännande föreställningar, som har rosats av kritikerna, lockat stor
publik, och gjort det möjligt för ensemblen att nå sin fulla potential.
Låter som en
framgångssaga, allt frid och fröjd, och en lysande framtid för teaterlivet i
vårt län.
Men märkligt
nog är det inte så. Det är inte utan en viss förvåning, och definitivt med
bestörtning, som man kan läsa Iso Porovics debattartikel i Sundsvalls Tidning
(23 mars) med den talande rubriken ”Att koka en god soppa på en rostig spik”,
där han bland annat skriver: ”Idag,
med den situation som föreligger, pressas vi in i det ekonomiska systemet, och
istället för att ge alla möjlighet sitter vi och räknar pengar./../ Teater
Västernorrland är en av dessa kulturinstitutioner, och man kan fråga sig hur
det är tänkt att vi ska kunna fullgöra vårt uppdrag under de förutsättningar
teatern har. Det finns en gräns för hur mycket vi kan avstå och offra utan att
det karvar på kvalité och resultat.”
Kulturen är som Iso Porovic skriver oumbärlig,
och man kan faktiskt tycka att just i svajiga tider av ekonomisk kris borde
dess roll vara ännu viktigare.
Så ser man det tydligen inte i Sundsvall. Risken
är mycket stor att anslagen till teatern minskar, samtidigt som man genom
hyreshöjningar ytterligare försämrar teaterns ekonomi. Dessvärre lägger sig
klåfingriga politiker i verksamheten, visserligen på politikers vis mest
indirekt, och försöker styra mot en mer publikfriande, lättsam och mindre
krävande verksamhet. Bröd och skådespel!
Teater Västernorrland lockades en gång i
tiden från Härnösand till Sundsvall. Året var 1992, och lockbeten var dels en
sammanhållen scenisk verksamhet, vilket inte genomfördes fullt ut då Norrdans
är huvudsakligen kvar i Härnösand, och dels ett nytt teaterhus. Av det bidde
det inte ens en tumme, och drygt 20 år senare är utsikterna att det ska
förverkligas minimala. För att uttrycka det mycket snällt.
Att man fortsätter verka i den gamla –
förvisso charmiga – teatern innebär sämre tillgänglighet för publiken, en
orimlig arbetsmiljö, och faktiskt ökade utgifter, då dryga viten för
arbetsmiljöbrott måste i praktiken tas in i budgeten!
Sundsvallspolitikernas ointresse i
kombination med de orimliga arbetsförhållandena borde få teaterledningen att
fundera över en återflytt till Härnösand.
Härnösandsteatern har ändamålsenliga
lokaler av högsta klass, två scener, den stora har en tillräckligt rymlig
salong, här finns också kontorslokaler och andra nödvändiga utrymmen. Läget är
perfekt mitt i stan, men ändå lite avskilt. Dessutom vore en flytt till
Härnösand en välkommen markering norrut, till en eventuell framtida regionsbildning
med Västerbotten.
Härnösands politiska ledning är
kulturvänlig, både kommunalrådet Fred Nilsson och oppositionens Anders Gäfvert
har visat ett genuint kulturintresse. Här finns också en kulturtörstande
publik, och en högst kompetent kulturchef, med en väl fungerande organisation.
Härnösand är redan nu en av de kommuner i Sverige som satsar mest på
kulturlivet. Lärdomsstadens traditioner förpliktigar.
Jag kan inte annat än enbart se fördelar
med en flytt.
Satsa på teater! Flytta Teater
Västernorrland till Härnösand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar