Offer för hederskulturen

ROMAN

I enslighet framfödt

Anita Salomonsson

Norstedts, 2013

Vår nutid är framtidens förflutna.  Ett samhälle är historiskt föränderligt, värderingar omvandlas, en del försvinner, nya tillkommer.

Det är inte länge sedan hederskulturen var stark i Sverige. Främst gällde det barn födda utom äktenskapet, de kvinnor som gjorde sig skyldiga till ett sådant ”brott”, stöttes ut ur samhällsgemenskapen, och i många fall straffades drakoniskt hårt.

Värst drabbades förstås kvinnor ur de lägre samhällsklasserna, men det var långt ifrån okomplicerat också bland de mer välbärgade. Och det är ett sådant fall som Anita Salomonsson skildrar i sin senaste roman.

Familjen Höglander i Västerbottens inland i början av 1880-talet är en ansedd och framgångsrik bondesläkt. Äktenskap är för dem en fråga om status och inte minst arv – genom strategiska giftermål får man chansen att vidga ägorna och öka förmögenheten. Fel äktenskap är en smärre katastrof, och ”oäkta” barn – åtminstone för en dotter – närmast en undergång. Familjen är beredd att gå långt för att försvara sin heder.

Och det stundar nya tider, med moderniteter som symaskiner, vedspisar, Trädgårdsföreningen, och flotta butiker i stan. Också en ny mentalitet gör sig gällande bland ungdomarna. Nu vill barnen gifta sig av kärlek, utan hänsyn till sociala och ekonomiska skranker.

Att sonen gifter ner sig, det kan bondfolket till nöds acceptera. Men när dottern börjar kasta blickar på en fattig soldat, då tar det eld i helsicke, då är det tvärstopp. När hon dessutom gör sig skyldig till ”olovlig beblandelse”, och föder en oäkting, och sedan en till, då är måttet rågat.

Familjens heder står på spel, och då finns det inga gränser för vilka drastiska medel man är beredd att ta till. Som barnmord.

För den olyckliga dottern blir det dessutom två års straffarbete, och då kommer hon ändå relativt lindrigt undan, hade det varit några decennier tidigare hade hon fått plikta med sitt huvud.

Anita Salomonsson skildrar svunna tiders miljöer som hade hon levt där själv. Hennes arkaiserande språk, med sin slösande dialektala rikedom, blåser liv i den tidens människor, i all deras mångfacetterade komplexitet och ambivalenta skröplighet.

De är så annorlunda från oss, men ändå så lika.

Framför allt är ”I enslighet framfödt” en kvinnoroman. Salomonsson är obrottsligt lojal mot sina kvinnliga figurer, oavsett om de är offer eller förövare, och oftast är de både och. Det är kvinnornas gemenskap som är livets värmekälla, det är deras styrka som står för kärlek och försoning.