POESI
Släpljus och
vingar
Roy Isaksson
Celanders,
2013
”Hur skriver
man ett äreminne över fåordigheten, idogheten/och drömmarnas snåla ljus/../”
frågar Roy Isaksson i dikten *Miniessä*, och svaret är mycket enkelt: precis
som han själv gör det i diktsamlingen *Släpljus och vingar*, i vilken dikten
ingår.
Isakssons poesi
är högst konkret och påtagligt fysisk. Landskapet, den småländska landsbygden,
är själva utgångspunkten, det berättar med en egen stämma om sina skogar, sina
minnen, och inte minst förfallet, utflyttningen, den gradvisa men totala
förvandlingen. ”Nödvändigheten/ har tunnats ut, självhushåll har blivit
stormarknads-/kunder, bönderna har blivit månskensdito.
”
Dikterna är
starkt kroppsliga, inget tema är opoetiskt. Ett utedass kan bli föremål för en
både filosofisk och ideologisk undersökning, inte utan stillsam humor, ”/../Här
fanns/bara fjölens demokrati. Skitandets närvaro och tvångets/frånvaro.”
Med en
föredömlig känsla och empati porträtterar Isaksson några människor. Det är hans
far, morfar, morbror, det är också några byorginal. De arbetar, rakar sig,
stöts ut och tar revansch. Som morbror ”/../uppväxt med polio och/tbc som
klasstillhörighet/../”, som är den som skaffar byns första bil, ”/../en Opel
Rekord som gasades/med ett handreglage.”
Historien
skapar ett sammanhang och en förankring i tid och rum. Det är befriat från all
nostalgi, diktaren konstaterar elektricitetens och telefonins välsignelser,
samtidigt som han noterar hur ledningarna inte följer gamla stigar och vägar
utan löper på tvärs mot övriga landskapet.
Ändå
beskrivs moderniteten genom landsbygdens långsamma förtvinnande, det är det
förflutna som belyser framtiden. ”Hela mitt liv har jag försökt tänka mig frånvaro,
utan/att lyckas/../”.
Roy Isaksson
är nog mest känd som översättare, *Släpljus och vingar* är bara hans femte
diktsamling sedan debuten 1976. Han har översatt storheter som Jaroslav
Seifert, Breyten Breytenbach och Seamus Heaney.
I översättandet finner han en vacker och tilltalande tro på att ”verklighetens
många ansikten kan mötas”.
Det mötet
finns också utan tvekan i hans egen poesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar