Ett norrländskt fönster mot världen

Littfest i Umeå är inte bara den största enskilda litterära händelsen i Norrland, den har också växt fram genom åren till att bli en professionellt arrangerat litteraturfestival av högsta kvalitet, som mycket väl kan mäta sig med sina kollegor söderöver. Dessutom har det blivit ett norrländskt fönster mot världen, med allt fler utländska författare på besök. I skärningspunkten av mötet mellan den norrländska provinsen och den stora världen uppstår de mest spännande samtal.

Det började redan på det inledande seminariet på fredagen, när Jan Myrdal under ett samtal med Carl Johan De Geer om konst och politik, som leddes av Mats Jonsson, lika magistralt som vanligt fastslog den tämligen självklara sanningen att Sverige är ett mycket litet land ute i periferin.

Det behöver givetvis inte vara något negativt. Ola Nilsson med rötter i jämtländska Hammerdal och Pär Hansson, bördig från Vännäs, försvarade båda det lilla samhället, och vittnade om vilken stor betydelse, på ett positivt sätt, uppväxten ute på landet har haft för deras fortsatta liv. Det handlade förstås mycket om trygghet, men också en nyfikenhet på världen, och även en konstnärlig inspiration, som Ola Nilsson benämnde ”norrländsk magi”.

Ett annat sorts utanförskap som resonansbotten för en identitet som befrämjar kreativitet berördes av den slovenske författare Goran Vojnović, aktuell på svenska med sin debutroman ”Blattejävlar!”, som handlar om bosniska invandrare i en förort till Ljubljana.

Ett fascinerande föredrag hölls av sportjournalisten och författaren Erik Niva under rubriken ”Hur fotboll förklarar världen”, och som handlade lika mycket om hur världen förklarar fotbollen. Niva formulerade några mycket intressanta tankar, bland annat att fotboll är den sista kollektiva upplevelsen i en splittrad och fragmenterad värld. Dagens fotboll har genomgått en stor förändring, i takt som världen har förändrats. Tidigare representerade klubbarna samhällets olika klasser, idag representerar de konkurrerande ekonomiska intressen. Det i sin tur skapar en helt ny typ av spelare, värvade vid fem-sexårsåldern, starkt specialiserade, ”robotar” utan egentlig livshistoria utanför fotbollen.

Det här är bara ett mycket litet axplock av alla högintressanta seminarier som bjöds i Littfests digra program.

På plats i Umeå fanns dessutom de aktuella Maria Sveland och Jonas Hassem Khemiri, författare från Norge, Tyskland, Sydafrika, Kanada och Rumänien.

Till undertecknads stora glädje avslutades Littfest med ett entimmesprogram om polsk poesi. Översättarna Stefan Ingvarsson och Irena Grönberg presenterade efterkrigstidens fyra mest kända polska poeter: Wisława Szymborska, Zbigniew Herbert, Czesław Miłosz och Tadeusz Różewicz, och tyngdpunkten låg inte som det annars är brukligt på de två Nobelpristagarna, utan på den ende som fortfarande lever, nämligen den 92-årige Różewicz.

Påpassligt nog introducerade man också en av den unga polska generationens mest spännande namn Marta Podgórnik.