Med en jak i klassrummet

 

”Skolan vid världen ände” är en film från och om det lilla asiatiska bergslandet Bhutan vilket inte precis tillhör vanligheterna på våra biografer. Filmen är en vacker och stämningsfull skildring av mötet mellan modernitet och tradition, där det inte är alldeles självklart vilken av dem som har företräde, däremot att det finns en uppenbar motsättning, som kanske inte går att lösa.

Bhutan är ett märkligt land, tills nyligen en absolut monarki, numera mest känt för att ha ersatt BNP-måttet med BNL – Bruttonationallycka. Tydligen har man haft en hel del framgångar med en hållbar ekonomisk utveckling som kommit många till del.

Men det finns fortfarande mycket fattigdom och många lever under synnerligen enkla förhållanden, inte minst i avlägsna byar långt ifrån huvudstaden högt uppe i Himalaya. I en sådan by hamnar den unge och motvillige läraren Ugyen.

Han har utbildat sig till lärare mest för att göra sin mormor tillfreds, och istället för att ägna sig åt lärarkallet föredrar han att festa med sina lika mondäna kompisar som gärna vill se ut som Brad Pitt och blandar ohämmat in engelska ord i sitt språk. Hans dröm är att flytta till Australien och satsa på en karriär som popsångare.

Men han tvingas av landets regler att fortsätta åtminstone ett år till, och som en form av sanktion för att ha misskött sitt arbete omplaceras han till byn Lunana. För att ta sig dit från huvudstaden måste man göra en ganska lång bussresa till en provinsstad och därifrån krävs det en åtta dagars vandring (!) till fots genom oländig bergsterräng.

Där ligger skolan vid världens ände och där vill han absolut inte vara!

Byborna däremot välkomnar honom med öppna armar. De lever ett traditionellt liv med lågintensivt jordbruk och jakskötsel, under mycket enkla förhållanden, men är angelägna att ge sina barn en bra utbildning för att ge dem möjlighet att kunna skapa sig ett annat – och bättre – liv.

Läraren visas stor respekt – den är han som ”formar framtiden”, det är ju han som tar hand om barnen, deras utbildning och fostran. (Något att begrunda för våra makthavare!). Sakta dras han in i byns liv och han engagerar sig alltmer i barnens undervisning.

Sedan finns där en vacker ung flicka, och genom henne kommer han i kontakt med den uråldriga kulturen.

Men nej, han stannar inte gifter sig med flickan och lever lycklig i alla sina dagar. Han lämnar byn och förverkligar sina drömmar om Australien och sångkarriären. Eller gör han verkligen det?

Det är lätt att dras med de betagande vyerna, det enkla livet, den förnöjsamma lyckan. Dessutom är det uppfriskande med ett ifrågasättande till den västerländska, huvudsakligen nordamerikanska, kulturimperialismen. Men riktigt så enkelt är det nog ändå inte. Bybornas tillvaro är inte bara kärv, där finns problem med bland annat superi och skilsmässor. Och det är svårt att ersätta elektricitet med böner och offergåvor.

Och vad händer med barnen som får undervisning, blir bekanta med yttre värld och nya begrepp och fenomen som bil, film och biograf? De kanske också vill lämna, söka sig ett annat liv långt bort från bergens traditionella kultur.

Det är viktiga frågor, också i vår del av världen.

 

Skolan vid världen ände
Regi och manus:  Pawo Choyning Dorji
Skådespelare: Ugyen Dorji, Michen, Saldon, Pem Zam, Kencho, Pema, med flera
Foto: Jigme Tenzing