Från allt till intet

 

Det börjar och slutar med död. Undergången är ständigt närvarande i Riksteaterns uppsättning av Tolstojs klassiker ”Anna Karenina”. Pjäsen vill också vara aktuell och universell, man har döpt om titeln en smula till: ”Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina”, det talas en del engelska, och språkbruket för övrigt antyder en nutida förankring.

Anna bryter upp från ett olyckligt äktenskap, att kyla och likgiltighet gällde gifta par i konvenansäktenskap på Tolstojs tid förvånar inte, men det är inte direkt ovanligt med skilsmässa numera heller.

Till en av föreställningens förtjänster tillhör den ganska nyanserade bilden av tråkmånsen Aleksij Karenin, skickligt gestaltad av Martin Luuk. Han är en hygglig prick, ett barn av sin tid, fångad i samhällets påbud och konventioner. Det är inte så att det är något större fel på honom, han är bara fel make för Anna.

Hon gör däremot uppror mot alla regler och moral. Emma Broomé gör en förtvivlad Anna Karenina, som med en total utlevelse bryter med allt och alla i sin jakt på gränslös Lycka., beredd att offra allt, sitt rykte, sin familj, sitt umgänge, ja till och med sin son.

Broomé växer med rollen under hela föreställningen, med en trovärdighet både i lyckan och i förtvivlan. Hennes roll har dessutom begåvats med en viss grovhet, hon är inte någon fin adelsdam, hon är vilken kvinna som helst, som alla ska kunna identifiera sig med.

Rafael Pettersson som hennes grovhuggne bror, den person som markerar skillnaden i vad som är tillåtet för män och kvinnor, med sin kraftfulla, aggressiva kroppslighet är han något av föreställningens största behållning.

Greve Vronskij spelas av Freddy Åsblom och han är tyvärr ingen fullträff, tvärtom. Vag, mesig, på gränsen till könlös, lever han inte alls upp till rollen som oemotståndlig förförare och ombytlig bonvivant. Hans karaktär borde vara en av de bärande, nu försvinner han rätt mycket, och det är bara till föreställningens fördel.

Annas gränslöshet leder oundvikligen till undergång. Alla våra handlingar får konsekvenser, säger den gamle moralisten Leo Tolstoj, och det har han alldeles rätt i. Anna Karenina strävar efter total lycka, hon vill ha allt, men förlorar allt, fördöm och övergiven av alla.

Självmordet är ett sista, desperat sätt att ha fullständig kontroll över sitt liv, men det innebär också slutet.

Foto: Christopher Backholm

 

”Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina” är en samproduktion mellan Riksteatern och Orionteatern. Pjäsen spelades på Orionteatern våren 2023 och turnerar med Riksteatern hösten 2023.

Medverkande: Emma Broomé, Martin Luuk, Rafael Pettersson och Rebecca Kaneld

Konstnärligt team:
Manus: Tone Schunnesson, fritt efter Leo Tolstoy
Regi: Ragna Wei
Koreografi: Lidia Wos och Ragna Wei
Scenografi: Ragna Wei och John Engberg
Kostym- och maskdesign: Sven Dahlberg
Ljusdesign: Marta Khomenko
Ljuddesign: Max-Måns Wikman och Niklas Nordström
Musik: Christopher Lancaster