Kroke från Kraków och Polen på Thuleteatern i Örnsköldsvik. Har hört dem ett par gånger tidigare på Urkult. Det var ett bra tag sedan, och det var därför spännande att höra vad som har hänt med bandet under de åren.
Kroke, som betyder Kraków på jiddisch, presenteras alltid
som ett klezmerband. Det är naturligtvis het korrekt, det är i klezmern de har
sina rötter. Men de har aldrig nöjt sig med att enbart bevara en tradition och
spela den klassiska, traditionella klezmermusiken (om det nu finns en sådan),
utan de har ständigt sökt nya vägar, gått utanför förutbestämda genregränser,
experimenterat och berikat sin repertoar med andra influenser.
De tidigare gångerna då jag hörde dem märktes framför allt ett inflytande från jazzen. Den här gången dominerade världsmusiken. Det inslaget har förvisso funnits där hela tiden, men var mycket mer accentuerat nu.
Det blev till en hisnande musikalisk resa. Från Östeuropas
shtetl till Spaniens stolta städer och vidsträckta slätter, sedan vidare över
Medelhavet till Nordafrikas basarer, och till och med genom öknen till Bagdads
och Damaskus trånga gränder. För att sedan hastigt och lustigt ta en sväng
förbi tangobarerna i Buenos Aires.
Efter varvet runt var de tillbaka i Polen, Litauen, Ukraina
och Ryssland med återklanger av den slaviska folkmusiken. Och eftersom all
världens folkmusik är släkt med varandra kunde vi höra toner från både Dalarna
och Ångermanland.
Allt framfört med musikalisk virtuositet, spelglädje, lekfullhet och humor.
Det är så man utvecklar en tradition och håller den levande.
Det är så man korsar gränser, bygger broar och knyter ihop världen. Musikens
språk och universell och det är inte svårt att räkna ut vad det står för.
Kroke har hållit på i 31 år. Hoppas de fortsätter länge
till. Jag ser redan nu fram emot nästa spännande möte med deras musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar