Stigen där spindlarna bygger bon
Italo Calvino
Övers: Johanna Hedenberg
Natur & Kultur, 2016
Italo Calvinos debutroman ”Stigen där spindlarna bygger bon”
publicerades 1947. Det är en tid i Italien då debattens vågor går höga kring motståndsrörelsen.
Den utsätts för kritik från högerhåll, samtidigt som den idealiseras starkt av
vänstern. Calvinos roman är ett av flera litterära bidrag till att hyfsa
debatten.
Calvino hade egna erfarenheter av motståndsrörelsen, han
tvångsvärvades till den fascistiska milisen men flydde och anslöt sig till
partisanerna. Han väljer att förmedla de erfarenheterna genom ett barns blick
på skeendet.
Hans huvudperson Pin är föräldralös, han lever med sin äldre
syster som är prostituerad. Han är streetsmart, ägnar sig tidigt åt små brott,
han drömmer om en sann vän men är förvisad till de vuxna sällskap och deras
lika obegripliga som motsägelsefulla värld.
Pin hanterar sin tuffa uppväxt genom att alltid förvänta sig
det värsta och förekomma genom att själv vara elak och ful i mun. ”Snälla
människor har alltid gjort Pin generad, man vet aldrig hur man ska behandla dem
och får lust att hitta på något busstreck för att se hur de reagerar.” Nu är
det inte ofta han riskerar att bli generad.
Hans situation förändras inte nämnvärt när han hamnar i ett
partisanförband.
Skildringen av partisanerna är varken en hyllning eller ett
fördömande. Enhetens medlemmar tecknas med känslig hand i all sin komplexitet,
de är oftast människor sprungna ur enkla förhållanden, med liten och
bristfällig skolgång, deras ideologiska övertygelser är genomgående ganska
förvirrade och tämligen vaga.
Styrkan i Calvinos skildring ligger i närmast total avsaknad
av dömande, alla karaktärerna får en så att säga rättvis och allsidig
beskrivning och får komma till tals med sin egen unika röst.
Romanen förmår att gå bortom sitt ämne, och blir till en
insiktsfull humanistisk skildring av människor och deras relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar