Upproret i Treblinka 80 år - Om Samuel Willenbergs ögonvittnesskildring

 

I år är det 80 år sedan fångupproret i förintelselägret Treblinka. Drygt 800 desperata fångar flydde för livet, samtidigt som de försökte sätta eld på gaskamrarna. Få lyckades nå friheten, än färre överlevde fram till krigsslutet. Det finns flera ögonvittnesskildringar av upproret, men endast en, Chil Rajchmans ”Jag är den siste juden” (Norstedts, 2010), är översatt till svenska. Det gäller däremot inte det bästa och mest utförliga vittnesmålet författat av Samuel Willenberg, ”Uppror i Treblinka” (Bunt w Treblince, 1986).

Boken bygger på Willenbergs minnesanteckningar som han skrev ner direkt efter kriget, och hans vittnesmål 1947 inför Judiska historiska huvudkommissionen som dokumenterade Förintelsen i Polen. Boken är ursprungligen skriven på polska, men utgiven första gången i hebreisk översättning i Israel 1986.

Willenberg var en färgstark person. Född 1923 i Częstochowa, hans far var en begåvad konstnär och undervisade i det judiska gymnasiet i staden, mamman däremot var ryska, och konverterade till judendomen efter bröllopet. Samuel ärvde mycket av sitt utseende efter modern, något som kom så småningom att visa sig högst betydelsefullt, liksom det faktum att vardagsspråket hemma var polska.

Läs hela texten (ej betalvägg) i Dixikon