Med klezmer jorden runt

 

Kroke från Kraków och Polen på Thuleteatern i Örnsköldsvik. Har hört dem ett par gånger tidigare på Urkult. Det var ett bra tag sedan, och det var därför spännande att höra vad som har hänt med bandet under de åren.

Kroke, som betyder Kraków på jiddisch, presenteras alltid som ett klezmerband. Det är naturligtvis het korrekt, det är i klezmern de har sina rötter. Men de har aldrig nöjt sig med att enbart bevara en tradition och spela den klassiska, traditionella klezmermusiken (om det nu finns en sådan), utan de har ständigt sökt nya vägar, gått utanför förutbestämda genregränser, experimenterat och berikat sin repertoar med andra influenser.

De tidigare gångerna då jag hörde dem märktes framför allt ett inflytande från jazzen. Den här gången dominerade världsmusiken. Det inslaget har förvisso funnits där hela tiden, men var mycket mer accentuerat nu.

Det blev till en hisnande musikalisk resa. Från Östeuropas shtetl till Spaniens stolta städer och vidsträckta slätter, sedan vidare över Medelhavet till Nordafrikas basarer, och till och med genom öknen till Bagdads och Damaskus trånga gränder. För att sedan hastigt och lustigt ta en sväng förbi tangobarerna i Buenos Aires.

Efter varvet runt var de tillbaka i Polen, Litauen, Ukraina och Ryssland med återklanger av den slaviska folkmusiken. Och eftersom all världens folkmusik är släkt med varandra kunde vi höra toner från både Dalarna och Ångermanland.

Allt framfört med musikalisk virtuositet, spelglädje, lekfullhet och humor.

Det är så man utvecklar en tradition och håller den levande. Det är så man korsar gränser, bygger broar och knyter ihop världen. Musikens språk och universell och det är inte svårt att räkna ut vad det står för.

Kroke har hållit på i 31 år. Hoppas de fortsätter länge till. Jag ser redan nu fram emot nästa spännande möte med deras musik.

Foto: Grazyna Kaminska Flakierska

Gränsöverskridande världsmusik

Festivaldöden drabbar inte lilla Näsåker. I dagarna tre pågick 16:e upplagan Urkult, av en del kallad ”Sveriges vackraste festival”. Det är lätt att hålla med. Utsikten över Ångermanälven är betagande, och Nämforsen med sina drygt tre tusen hällristningar ligger tryggt där som en brygga mellan historia och nutid.

Urkult håller sig konsekvent till sin nisch, man försöker inte växa till varje pris, utan anser sig ha hittat det rätta formatet, man satsar på kvalitet och inte nödvändigtvis stora namn.

Näsåker har omkring 500 invånare, och lika många i byarna runt om. Till Urkult kommer det varje år 7000-8000 besökare. Det är som om 15 miljoner turister dundrade in till Stockholm under en helg.

Urkult står för *världsmusik*. Här finns jättefina band från hela världen, också från Sverige. De bästa är ändå de gränsöverskridande.

Iva Nova är en grupp ryska kvinnor från St. Petersburg som blandar punk, heavy metal och folkmusik på ett oemotståndligt lekfullt sätt. Kraa är en grupp kvinnor i tjugoårsålder från Härnösand, med en kraftfull scennärvaro, de spelar jazzbaserad musik blandad med svensk folkmusik, och influenser hämtade lite varstans, och låter som just världsmusik.

Polska Kroke spelar klezmer, som i sig är syntetisk och överskridande, men som här dessutom förfinas genom klassiska inslag.

Mångfald är att föredra framför enfald. Öppenhet är varje kulturs livsluft. Inavel leder bara till fördumning och stagnation. Så enkelt är det.