Kulturnatt i världsklass med lokala förmågor

Ådalens Kulturnatt hade två mål, att manifestera den lokala kulturens mångfald och styrka, och att skapa en mötesplats för kulturen i Ådalen. Efter lördagens premiärevenemang i Ytterlännes kyrka är det bara att konstatera att båda målen uppfylldes med råge.

Publikt blev Kulturnatt en stor succé. Det var mycket folk i kyrkan, besökare kom och gick, även om jag fick intrycket att många fanns kvar hela kvällen. I det lilla Ljusets kapell var det fullsatt till bristningsgränsen utan avbrott, här var det mycket stämning och lite syre, och ingen behövde frysa heller.

I Sockenstugan var det servering, välbesökt den också, och här hade man också ett par programpunkter. I fortsättningen nästa år, och att det blir en sådan är jag helt övertygad om, tror jag man kan lägga mer program där, företrädesvis av populärmusikalisk karaktär.

Inte för att det rådde någon brist på programpunkter under Kulturnatten, tvärtom. Kvällens program hade en imponerande bredd och ett fantastiskt djup. Det var stundtals svårt att hinna med allt som hände, särskilt om man fick förflytta sig mellan olika lokaler. Men det är så en riktig Kulturnatt ska vara – ett frossande i kultur.

Och nog fanns mycket att frossa i. Mötet mellan Ytterlännes kyrkokör, Bjärtråkören och Nylands Järn med en Fredrik Högberg i högform var en mäktig upplevelse med lokalnostalgiska accenter. Svanökören bjöd på en egen sångshow med mycket humor. Gitarrvirtuosen Jonny Vallin spelade egna låtar i en klassisk barockmusiktradition.  Sten Ulander visade prov på ett brett pianoregister med musik av Rubinstein, Taube och Kurt Weill.

Som sig bör i dragspelets Mekka bjöds det på mycket dragspelsmusik. Det var finska toner med Carina Nordlund och Veikko Ahvenainen, låtar med drag med Kramfors dragspelsklubb, på ett annat sätt – som det ofta är – med David Wahlén och framför allt den fantastiska konserten med mäster Jörgen Sundeqvist och Håkan Dahlén vid orgeln.

De framförde en svit av den tjeckiske kompositören Vaclav Trojan, en musikalisk saga med drakar och prinsessor, dramatisk handling med ond bråd död och sedan förstås ett lyckligt slut. Kultur i världsklass med lokala förmågor. Enligt löfte.

Då har jag inte ens nämnt hälften av alla programpunkter.

Responsen från publiken var överväldigande, varje uppträdande belönades med stående applåder.

Arrangörerna var nöjda, kvällen hade artat sig precis som det hade planerats för och hoppats på.

En mäktig manifestation av kulturens kraft i Ådalen. Nu ser vi fram emot nästa år.