Förutom att skapa en gigantisk arbetslöshet har den borgerliga regeringen ägnat sig åt att ”lösa” densamma genom att slå sönder arbetsrätten. I bräschen har gått de nya extremisterna, Centerpartiet. Man, eller rättare sagt kvinna, vill skapa nya jobb genom att göra det lättare att sparka folk.
Det är logiskt, avskedar man människor blir det lediga platser! De sparkade? Kan väl bli småföretagare. Det finns numera RUT-, LUT-, SPRUT-, KUT-, och jag kan snart inte själv hålla reda på alla avdrag.
Dialektiskt? På min dialekt betyder det i klartext: arbetslinjen skapas genom bidrag!
Ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att man sänker lönerna för de unga. Att motsätta sig detta förslag är närmast människofientligt, enligt bävermamman Maud.
Jag har skrivit om det förut, men kan inte låta bli att undra igen: varför stanna bara vid ungdomar? Det finns ju flera grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, varför inte sänka lönen för dem också?
Invandrare har haft det svårt länge. Nu är de förstås inte en enhetlig massa, man kan inte dra alla över en kam. Polacker och tyskar skulle kunna få åtminstone 90 procent av lönen. Nordbor likaså. För balter och sydeuropéer borde det räcka med 75 procent. Irakier si så där hälften. Somalier får knappt något alls (de är väl vana att jobba för ingenting där i Afrika?!).
Jag måste erkänna att jag blir lite osäker vad beträffar norrlänningar, hur ska de räknas, och hur mycket av lönen det bör rätteligen tillfalla dem.
Sedan har vi alla med rörelsehinder och handikapp av alla de slag. Det har kommit en rapport nyligen om hur det drabbas av diskriminering och hur svårt det är för dem att komma in i arbetslivet.
Sänk lönen för dem vetja! Hindra inte människor från att kunna ta del av sina rättigheter bara för att upprätthålla några underliga gammaldags principer om jämlikhet och likabehandling.
För att undvika godtycke är det viktigt att ha klara kriterier för avdrag. Ett intressant förslag är 25 procent per lem. Saknar vederbörande en arm blir det 75 procent av lönen, en och ett ben, då drar vi av 50. Och så vidare. Enkelt och lättfattligt.
Hur det blir med de huvudlösa har det inte bestämts ännu. Man vill inte gärna kacka i eget bo.
För dem som kombinerar olika hinder för att komma in på arbetsmarknaden läggs helt enkelt löneavdraget ihop. I extremfallet, alltså ung utomnordisk invandrare med rörelsehinder, blir det dessvärre så att denne får betala sin arbetsgivare för att få jobba. Ingen rök utan eld!
Om ni nu tycket att det här förslaget är osmakligt, fördomsfullt, diskriminerande och smått rasistiskt, kan jag inte annat än hålla med.
Det är logiskt, avskedar man människor blir det lediga platser! De sparkade? Kan väl bli småföretagare. Det finns numera RUT-, LUT-, SPRUT-, KUT-, och jag kan snart inte själv hålla reda på alla avdrag.
Dialektiskt? På min dialekt betyder det i klartext: arbetslinjen skapas genom bidrag!
Ungdomsarbetslösheten ska lösas genom att man sänker lönerna för de unga. Att motsätta sig detta förslag är närmast människofientligt, enligt bävermamman Maud.
Jag har skrivit om det förut, men kan inte låta bli att undra igen: varför stanna bara vid ungdomar? Det finns ju flera grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, varför inte sänka lönen för dem också?
Invandrare har haft det svårt länge. Nu är de förstås inte en enhetlig massa, man kan inte dra alla över en kam. Polacker och tyskar skulle kunna få åtminstone 90 procent av lönen. Nordbor likaså. För balter och sydeuropéer borde det räcka med 75 procent. Irakier si så där hälften. Somalier får knappt något alls (de är väl vana att jobba för ingenting där i Afrika?!).
Jag måste erkänna att jag blir lite osäker vad beträffar norrlänningar, hur ska de räknas, och hur mycket av lönen det bör rätteligen tillfalla dem.
Sedan har vi alla med rörelsehinder och handikapp av alla de slag. Det har kommit en rapport nyligen om hur det drabbas av diskriminering och hur svårt det är för dem att komma in i arbetslivet.
Sänk lönen för dem vetja! Hindra inte människor från att kunna ta del av sina rättigheter bara för att upprätthålla några underliga gammaldags principer om jämlikhet och likabehandling.
För att undvika godtycke är det viktigt att ha klara kriterier för avdrag. Ett intressant förslag är 25 procent per lem. Saknar vederbörande en arm blir det 75 procent av lönen, en och ett ben, då drar vi av 50. Och så vidare. Enkelt och lättfattligt.
Hur det blir med de huvudlösa har det inte bestämts ännu. Man vill inte gärna kacka i eget bo.
För dem som kombinerar olika hinder för att komma in på arbetsmarknaden läggs helt enkelt löneavdraget ihop. I extremfallet, alltså ung utomnordisk invandrare med rörelsehinder, blir det dessvärre så att denne får betala sin arbetsgivare för att få jobba. Ingen rök utan eld!
Om ni nu tycket att det här förslaget är osmakligt, fördomsfullt, diskriminerande och smått rasistiskt, kan jag inte annat än hålla med.
Intressant :)
SvaraRadera