Kulturbygden är en relativt nystartad kulturförening i Sollefteå. Sedan årsskiftet håller man till i gamla Hamnmagasinet vid älven. Föreningen satsar ambitiöst på att presentera många olika konstformer, berättar Kristoffer Berglund, som är ordförande i Kulturbygden. Hittills har responsen varit mycket god, det kommer mellan 45 och 50 personer i snitt till kulturevenemangen i Hamnmagasinet.
Man drar sig inte heller att satsa på så kallade ”smala” arrangemang. Ett sådant var hörspelet som framfördes på måndag kväll. Det är skrivet av tre dramastudenter vid Teaterhögskolan i Malmö. Och som det visar sig är Kristoffer Berglund själv elev där.
- Tack vare kontakter kan vi dra hit arrangemang av hög kvalitet, samtidigt som vi kan hålla ner kostnaderna, säger Kristoffer.
Det är, annorlunda utryckt, lösningen på cirkelns kvadratur i kulturvärlden, samtidigt som det bekräftar påståendet att det är inflyttade och hemvändare som står för förnyelse.
Hörspel som konstform har gamla anor, men har länge fört en tynande tillvaro. Nu är den plötsligt ”inne”, och det spelas mycket hörspel i de stora metropolerna.
Kristoffer vill inte gärna definiera vad ett hörspel är, en definition blir lätt begränsande och uteslutande, han föredrar som han säger en ”definition genom erfarenhet”. Han lämnar dock en slags preliminär beskrivning: ”ett hörspel är som radioteater, men utan krav på dramaturgisk ordning”.
Måndagens hörspel har titeln ”Hologram” och presenteras som ” en trio ljudverk”. Rösterna läses av andraårselever från Teaterhögskolan i Malmö, bland dem Kristoffer Berglund.
Publiken fick sitta uppe på scenen, vilket skapade en känsla av ambivalens om var och ens egen roll, något som förstärktes ytterligare av ljussättningen.
Hologram är ju en avancerad form av fotografi som ger flerdimensionella bilder. Hörspelet som uttrycksform har också den funktionen. Dessutom äger den, även om den kan uppfattas som svårtillgänglig av många, en helt annan realism än traditionell teater. Ett samtal består så gott som aldrig av växelvis dialog, utan av avbrutna meningar, snabba associationer, underförstådda antydningar, andra röster som kommer utifrån.
Ljudillustrationerna tillför också ytterligare en dimension. En telefonton som tutar monotant – inget svar - i ett stycke som handlar om mänskliga relationer säger mer än tusen ord.
Jag kom osökt att tänka på Lars Mikael Raatamaas dikter, och hans försök att skapa ”demokratisk poesi”.
”Hologram” består av tre delar, ”Homo erectus”, ”Loretta Loftus Oratorium” och ”Hotell Polissia”.
Eftersom hörspelet på holografiskt vis talar samtidigt till flera sinnen, inte bara intellektet, vore det förmätet att skriva vad det ”handlade om”. Några spår som jag urskiljde var mänskliga relationer, empatins gränser, distinktionen kunskap-information. Där fanns förstås så mycket mer. Betydelsemättat, omtumlande, tankeväckande.
Kulturbygden i Sollefteå. Respekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar