Sila mygg och svälja kameler, lyder talesättet. Vi har de senaste dagarna upplevt ett mediedrev mot Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt. Det är inte helt omöjligt at han kommer att tvingas att avgå. Och för varje dag som har gått, och nya fakta kommit fram har det blivit alltmer tydligt att det hela är en ren tidningsanka.
Det finns inga skrivna regler för ersättning av bostad vid dubbel bosättning, utan det är enligt riksdagens förvaltning underförstått.
Flera riksdagsledamöter har tydligen inte förstått tillräckligt under, för de har också gjort samma sak som Juholt. Bland annat Centerpartiets riksdagsman från Västernorrland, Emil Källström, en person som knappast kan anklagas för att vara sossevän. Han anser att reglerna är otydliga och har påtalat det för förvaltningen.
Juholt har dessutom angett på samtliga ansökningsblanketter att det fanns en sambo på adressen. Beloppet som han skulle ersättas med stod förtryckt på blanketterna.
Slarv, ja, absolut. Han har begått ett fel, och det måste rättas till. Självklart borde han känna till vilka regler som gäller, och helt enkelt gardera sig mot just sådant slarv genom att ta rätt på regelverket.
Men hetsjakten mot honom har inte på något sätt stått i proportion till det han har gjort.
Å andra sidan har vi vår utrikesminister, som högst troligt har tjänat grova pengar i ett företag som har medverkat i folkmord. Utrikesministern besvarar inga frågor i ämnet, han står över sådant. Och ingen bryr sig.
Bara häromdagen satt utrikesministern i tv och ljög svenska folket rätt upp i ansiktet. Ingen bryr.
Två svenska journalister har fängslats i Etiopien, och sitter i fängelse där under vedervärdiga förhållanden i väntan på rättegång. Det enda utrikesministern hade att säga var att de hade sig själva att skylla. För övrigt bedriver man tyst diplomati, så tyst att ingen hör den. Ingen bryr sig.
Journalisterna var på väg till Ogadenprovinsen för att undersöka ett visst företags skumraskaffärer och inblandning i mord, massvåldtäkter, och fördrivning av bönder från deras jord, med mera i samma stil. Pinsamt nog just det företag där vår utrikesminister satt i styrelsen, och där han tjänade en rejäl hacka. Men det påverkar naturligtvis inte hans agerande. Kanske för att han inte agerar alls? Och ingen bryr sig.
På ledarsidan i vår största morgontidning har det framförts med viss överlägsenhet att Etiopien är något slags gryende demokrati som försöker att hålla isär rättsväsendet och politiken, och därför bör vi liksom ligga låg. Bryr sig någon?
Etiopiens premiärminister har inga sådana hämningar, han vet minsann vad saken gäller, de svenska journalisterna är ”terrorismens budbärare”, och skyldiga som synden. Så var det med de oberoende domstolarna. Fortfarande inget drev.
Det verkar som att inga svenska medier får visum till Etiopien för att bevaka rättegången. Förmodligen en överdriven försiktighet från etiopiernas sida. Fast risken var kanske att de skulle bli kritiserade. Den risken gäller förstås inte utrikesministern.
Carl Bildt ger inga intervjuer, svarar inte på frågor, som krishantering skulle det betraktas som ren katastrof. Det är bara det att det finns ingen kris. Förutom en och annan indignerad artikel på kultursidorna, bryr sig inte media inte minsta lilla om vad som eventuellt kan vara inblandning i folkmord.
Medierna selektivitet, ideologiska enögdhet och just förmåga att sila mygg men svälja kameler är ett av vår tids stora problem, och ett hot mot demokratin.
Heinrich Bölls klassiska ”Katharina Blums förlorade heder” har kommit ut i nyutgåva (Lindelöws bokförlag; övers: Karin Löfdahl). Borde vara obligatorisk läsning för alla journalister. Och egentligen också för alla som tar del av nyhetsutbudet, ”mediekonsumenter”, tror jag visst att det heter på modernt språk.
Boken är en svidande vidräkning med tabloidpressen, och just den sortens mediedrev som vi bevittnar just nu. Och frånvaro av kritiskt granskande press.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar