Det blir aldrig som man har tänkt sig med Mats Jonsson. Jag hade tänkt att vi skulle tala om hans nya roman. Istället talar han om sina gamla romaner. Och högst intressant är det.
Vi träffas på Bokmässan i Göteborg i Galagos monter, där Mats har fullt upp. Han tar sig ändå tid. När vi ska börja intervjun tar han till min förvåning upp sin mobiltelefon, en Iphone. Några tryckningar på skärmen, och snart kan han visa upp något som ser ut som en omisskännlig Mats Jonsson-teckning.
- Det är Sveriges första serieroman på Iphone, säger Mats. Helt unikt i Sverige just nu.
Romanen som kan läsas på telefonskärmen är ”Hey Princess”. Någon gång under vintern blir alla Mats serieromaner tillgängliga i samma format. Han har lagt ner mycket tid på utvecklingsarbetet under det senaste året, givetvis tillsammans med en datateknisk person. Mats har fått finansiellt stöd för projektet från Konstnärsnämnden. Tekniken är lättillänglig, bildkvalitén är mycket god och dessutom är det billigt. Kostnaden för att ladda ner ”Hey princess” ligger på 45 kronor, eller 15 kronor per kapitel.
- Tyvärr är det Apple som tjänar mest på hela affären, säger Mats.
Jag ställer den obligatoriska frågan om inte den här utvecklingen hotar pappersboken. Inte helt oväntat ifrågasätter Mats det. Han ser ”romanen i mobilen” som ett komplement, framför allt för yngre människor.
– Det är ett annat sätt att läsa. Det är mer en läsning för människor på språng, på bussen eller på tunnelbanan. Det ersätter inte pappersboken.
Vilket för samtalet över till Mats nya roman. Han har varit tjänstledig i sex månader från jobbet på Galago för att ägna sig åt tecknande och skrivande på heltid. Iphone-projektet har dock tagit mycket tid i anspråk, och Mats tror inte att den nya romanen kan bli klar förrän till nästa Bokmässa, det vill säga om ett år.
Den kommande romanen är en fristående fortsättning på Mats tidigare fyra böcker, och ja, den är självbiografisk. Den handlar om de senaste tio åren i Mats liv, och framför allt hans och hustrun Victorias förhållande. ”Hoppsan” säger jag, och frågar om inte det är lite känsligt. Mats svarar med ett skratt att visst är det så. Det första utkastet blev alldeles för tillrättalagt, och Mats berättar att han var tvungen att lägga till några gräl för att det skulle bli mer trovärdigt, och för att inte Victoria skulle framstå som alldeles för ”mesig”.
Victoria har för övrigt fått titta på en del av materialet, och hon tycker inte att det är några problem, ”det är bara att köra”, har hon sagt.
- Hon är dessutom ganska luttrad, säger Mats, när vi träffades höll jag på med en serieroman om alla mina tidigare flickvänner!
Paret träffades under Höga Kusten-festivalen, det enda året som det hölls vid Latberget i Kramfors. Mats hade fått fribiljett från kommunen som tack för sina insatser som ambassadör för Kramfors.
- Det är enda gången som jag har fått någon uppskattning från Kramfors kommuns sida.
Vilket inte hindrar att Mats med familj besöker sin gamla hemort med jämna mellanrum.
– Och för varje gång blir bilden av Kramfors mer och mer kärleksfull, säger Mats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar