På torget i Kramfors frågar ingen efter RUT. Istället är det regler i a-kassan och – förstås – jobben som är viktiga. Varje lördag fram till valdagen håller Vänsterpartiet torgmöte i Kramfors.
– Jag tror på utnötningstaktik, säger Thomas Lundberg, partiföreningens ordförande och andranamn på V:s Västernorrlandslista till riksdagen.
Ett bord är uppställt i ett hörn av torget. Broschyrer, reklampennor och tröjor med texten ”Tänk själV” är framlagda, ballonger med partiets logga uppblåsta, högtalaranläggningen är på. Thomas håller en kort introduktion.
Samtidigt pågår det ett jippo i andra änden av torget. Det är ”Kockduellen”, en tävling i matlagning mellan S och C, som ska främja närproducerad mat. Det stjäl en del av uppmärksamheten, men lockar ändå många till torget.
Bort med 75-dagarsregel
Snart kommer det flera stycken fram till Vänsterpartiets bord. Någon vill låna en penna, och lovar att lägga sin röst på Vänsterpartiet i gengäld. Stämningen är avspänd och nästan gemytlig.
– Hej, jo tack, det är bara bra, förutom att jag är arbetslös, hälsar glatt en som heter Morgan.
Han tycker att Vänsterpartiet måste se till att avskaffa 75-dagarsregeln. Den, säger han ”hindrar människor från att arbeta, och är ingenting annat än att sparka på dem som redan ligger”.
Han får medhåll av Jon Björkman, förskolelärare och aktiv inom V. Jon anser att avskaffandet av 75-dagarsregeln är långt viktigare än till exempel nivåerna i A-kassan. Jag frågar Jon vad människor frågar mest om. Det visar sig att spännvidden är ganska stor. En del vill bara berätta att de minsann tänker rösta på Vänsterpartiet, ”Det har jag alltid gjort, och frugan också”, andra anser att oppositionen behöver ”en stark man”, även om det gärna får vara en kvinna. Det är tydligt att entusiasmen över Mona Sahlin inte är överdrivet stor. Jons argument att det är för mycket personfixering i politiken, och att det istället borde handla om sakfrågor, övertygar inte.
– Men det som i särklass flest vill tala om, berättar Jon Björkman, är jobb, jobb och åter jobb. Däremot är det aldrig någon som tar upp skatter.
Stor osäkerhet
Den andra stora gruppen är de osäkra. Thomas Lundberg berättar att många är förvirrade.
– Man hör politiker säga fina saker, det ska bli mer och bättre, och allting låter fint, men man vill veta vad det egentligen innebär.
Att kunna nå de osäkra grupperna är för Thomas den främsta anledningen till att hålla torgmöten. Han konstaterar att det ger mycket litet, om ens något, att hålla tal. Men att få tillfälle att svara på frågor är givande.
– Att synas, att höras, att markera att man finns till, det ger resultat, säger Thomas. Och glöm inte att de osäkra väljarna är många, det är de som kan avgöra valet.
Jag undrar om det är de lokala frågorna eller rikspolitiken som står i förgrunden. Inte helt överraskande blir svaret både och, lokal- och riksplanet är avhängiga varandra. Jon Björkman berättar att de flesta tar två broschyrer från bordet, den om att bygga välfärden och det lokala V-programmet.
Stabil vänstermajoritet
De lokala vänsterkraven är ganska självklara och inte unika för Kramfors: utveckling av vuxenutbildningen, förstärkning av kollektivtrafiken, energibesparingar i kommunens fastigheter, ökad upphandling av ekologiska produkter, satsningar på fritidsgårdar, stopp för fler friskolor, kvalitetsutveckling inom äldrevården, förbättrat integrationsarbete, brett kulturutbud för unga och gamla.
Kramfors är en pålitlig röd kommun. I valet 1998 förlorade S för första gången någonsin absolut majoritet. Efter ett tapp på elva procentenheter landade partiet på 47 procent. Nu regerar man vidare med stöd av V, och delvis MP. Det förs långt gångna samtal om långsiktig formell samverkan mellan de tre. Och det oavsett valresultatet.
– Det är så många nivåer över oss som påverkar situationen i Kramfors. Det är nog svårt att få gehör för våra krav med en vänsterregering. Med den borgerliga alliansen är det helt omöjligt, säger Thomas Lundberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar