Ett självständigt Norrland. Det är utgångspunkten för kramforsbon Grzegorz Flakierskis roman ”Statskuppen i Norrland”.
RelateratMen egentligen handlar den inte alls om någon statskupp utan snarare om en revolution där de som bor och lever i Norrland klipper banden till Sverige och till de statliga och kommunala institutionerna.
Det är dock inte en revolution som den ryska, där ett parti tar över, utan mer lik den revolution som inträffade i framför allt Katalonien i nordöstra Spanien under det spanska inbördeskriget. En revolution där folket tog makten utan några partier som styrde och ställde. Och här ställs också kommunalråden åt sidan när stormöten i Folkets huslokaler och på torg tar över styret.
I boken använder Grzegorz Flakierski ett lätt och ledigt språk. Beskrivningarna av verkligheten påminner en del om hur Jan Guillou skildrar personer och händelser i sina berömda böcker om agenten Carl Hamilton. Precis som hos Guillou finns hela tiden en samhällskritik som lyfts fram.
Här är det framför allt synen på Norrland som en tärande del av Sverige, som vissa politiker i söder lyfter fram, som kritiseras. Detta trots att, som författaren påpekar, en stor del av landets naturtillgångar finns i Norrland och att exempelvis författarens hemlän står för en mycket stor del av den svenska exporten till utlandet.
Det är en politisk satir som gisslar opportunism, korruption och inkompetens utifrån det faktum att folk kommer allt längre från möjligheten att besluta över sina egna liv.
Här skildras hur representanter för den socialdemokratiska regeringen gör uttalanden som inte uppskattas och som slutar med att man sätter upp en vägbom över E4 norr om Dalälven.
Boken gör nedslag i olika delar av Sverige. Vi får följa med in till regeringen och till de ledande militärerna. Dessutom skildrar författaren händelser i till exempel Umeå, Kramfors och Sollefteå. Boken skulle dock säkert ha vunnit på om Flakierski hade utkristalliserat någon eller några huvudpersoner som vi läsare kunnat identifiera oss med. Nu flyttas vi från person till person utan att vi kommer någon nära.
Flakierski lånar en del från verkligheten och vissa personer går lätt att identifiera. Men han använder konsekvent andra namn (med ett undantag, en hockeymatch där Sedinbröderna deltar).
Lennart Lundberg i Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda (allehanda.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar