Här om dagen var det årsdagen av julirevolutionen. Lite jämt också, 180 år har gått sedan de heta julidagarna i Paris 1830. En kung störtades, en annan kung tillträdde.
Julirevolution har hamnat i skuggan av den *den enda stora revolutionen*, nämligen den 1789. Och det är där någonstans man söka förklaringar till vad som händer 1830.
Det är inte bara en kronologisk tillfällighet att årsdagen av Thermidorkuppen infaller nästan samtidigt.
Kampen mellan olika revolutionära fraktioner ledde till terror, politisk och social oro och reaktionära bakslag. Vägen banades för Napoleon som sätter stopp för revolutionens mest radikala åtgärder samtidigt som han befäster revolutionens grundläggande landvinningar.
Wienkongressen innebär ett försiktigt återställande av den gamla ordningen. Bourbondynastin installeras åter på tronen, och en reaktionär offensiv inleds.
Den kulminerar med Karl X:s beslut i juli att införa censur, upplösa Deputeradekammaren och införa en ny vallag.
Efter tre dagars strider tvingas Karl X att abdikera, och hertigen av Orléans utropas till konstitutionell monark som Ludvig Filip. Han är mest känd för att ha bildat Främlingslegionen, och blivit avbildad som ”Kung päron” av Charles Philipon.
1848 avsätts han, och det franska folkets vilja förverkligas i den andra republiken. Fram till 1852 med det andra kejsardömet infört genom en statskupp av pajasen Napoleon III. 1870 efter det förödmjukande nederlaget mot Preussen införs tredje republiken, efter att först ha dränkt Pariskommunen i blod – med preussisk hjälp.
Det är ett ständigt återkommande mönster sedan 1789. Borgerskapet tar ledningen i den politiska kampen för att förverkliga sina intressen, men så fort arbetarbefolkningen börjar ställa radikala krav, tar man ett steg tillbaka, och kompromissar med den gamla ordningen.
Samma mönster går förstås igen i många andra länder. Mest påtagligt kan det vara när det gäller åtskillnaden mellan kyrka och stat (även om inte så mycket i Frankrike), som än idag kan leda till idiotiska diskussioner om skolbarnen ska tvingas till kyrkan på skolavslutningen.
Dessutom kan det gälla sådana grundläggande saker som nationellt oberoende och fri- och rättigheter, som kan inskränkas lite hur som helst när det passar borgerlighetens intressen.
Den borgerliga revolutionen har aldrig fullbordats. Det börjar bli dags snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar