Dagens Nyheter är Sveriges största morgontidning, med en ställning som publicistisk auktoritet, och som referenspunkt, också utomlands. Sedan i höstas har DN en ny ledning. Bland det första den gjorde var att förbjuda den polska fackföreningen ”Solidarnoúã” att köpa annonsutrymme där IKEA kritiseras.
Det är djupt ironiskt, men samtidigt också lika tragiskt som symboliskt, att den folkliga rörelsens S:t Göran som så bidrog till att fälla kommunismens röda drake stoppas av företrädare för en maktfullkomlig och räddhågsen kapitalism.
Nu ska DN i den ekonomiska krisens spår genomdriva stora nedskärningar. Främst drabbas kulturredaktionen, antalet anställda ska närmast halveras, 40 procent av tjänsterna ska bort.
Det är dubbelt som många som på de andra avdelningarna i tidningen. Frilansbudgeten har redan tidigare minskats med 45 procent. Det kan inte kallas för någonting annat än en slakt.
Det ligger nära till hands att misstänka att ledningen använder ekonomiska svårigheter som förevändning för att bli kvitt en obekväm avdelning. Visserligen har DN Kultur förlorat en del av sin höga kvalitet, och mycket av kulturjournalistiken har ersatts av nöjesjournalistik. När man en gång i tiden vägrade att överhuvudtaget befatta sig med företeelser som Melodifestivalen, kan man nu ägna flera sidor år idolporträtt och skvallertrams. Men DN Kultur är fortfarande en radikal oas i en tidning som har drivit allt längre ut till höger, och där också nyhetsrapportering har blivit alltmer politiserad.
Sant är att DN Kultur har haft en relativ stor bemanning, åtminstone jämfört med andra tidningar (vilket måhända säger mer om de andra än om DN!). Men det är just bredden som har varit DN Kulturs stora styrka. Det är säkert en av anledningarna till att många människor, inte minst bland dem med hjärtat till vänster, fortsätter att läsa tidningen. Frågan är bara hur länge. Kulturintresserade människor tillhör de mest lojala tidningsläsarna, och därför riskerar räknenissarna att såga av den gren de sitter på.
Problemet är större än så. Att möta ekonomiska svårigheter genom drastiska nedskärningar är att backa in i framtiden. En annan väg att gå är istället att satsa på mer kultur, större bredd och högre kvalitet. I Frankrike tar man också till nya marknadsföringsgrepp, genom att dela ut tidningar gratis till unga människor en gång i veckan.
En seriös, kritiskt granskande journalistik är en omistlig del i en vital demokrati.
Det är tur att Flamman finns.
Publicerat i Flamman 2010-10
Det är djupt ironiskt, men samtidigt också lika tragiskt som symboliskt, att den folkliga rörelsens S:t Göran som så bidrog till att fälla kommunismens röda drake stoppas av företrädare för en maktfullkomlig och räddhågsen kapitalism.
Nu ska DN i den ekonomiska krisens spår genomdriva stora nedskärningar. Främst drabbas kulturredaktionen, antalet anställda ska närmast halveras, 40 procent av tjänsterna ska bort.
Det är dubbelt som många som på de andra avdelningarna i tidningen. Frilansbudgeten har redan tidigare minskats med 45 procent. Det kan inte kallas för någonting annat än en slakt.
Det ligger nära till hands att misstänka att ledningen använder ekonomiska svårigheter som förevändning för att bli kvitt en obekväm avdelning. Visserligen har DN Kultur förlorat en del av sin höga kvalitet, och mycket av kulturjournalistiken har ersatts av nöjesjournalistik. När man en gång i tiden vägrade att överhuvudtaget befatta sig med företeelser som Melodifestivalen, kan man nu ägna flera sidor år idolporträtt och skvallertrams. Men DN Kultur är fortfarande en radikal oas i en tidning som har drivit allt längre ut till höger, och där också nyhetsrapportering har blivit alltmer politiserad.
Sant är att DN Kultur har haft en relativ stor bemanning, åtminstone jämfört med andra tidningar (vilket måhända säger mer om de andra än om DN!). Men det är just bredden som har varit DN Kulturs stora styrka. Det är säkert en av anledningarna till att många människor, inte minst bland dem med hjärtat till vänster, fortsätter att läsa tidningen. Frågan är bara hur länge. Kulturintresserade människor tillhör de mest lojala tidningsläsarna, och därför riskerar räknenissarna att såga av den gren de sitter på.
Problemet är större än så. Att möta ekonomiska svårigheter genom drastiska nedskärningar är att backa in i framtiden. En annan väg att gå är istället att satsa på mer kultur, större bredd och högre kvalitet. I Frankrike tar man också till nya marknadsföringsgrepp, genom att dela ut tidningar gratis till unga människor en gång i veckan.
En seriös, kritiskt granskande journalistik är en omistlig del i en vital demokrati.
Det är tur att Flamman finns.
Publicerat i Flamman 2010-10
Huvudsaken är väl ändå att de mest Bonniervänliga personerna sitter kvar och kan älska alla böcker som kommer ut på Bonniers och hata alla andra - och jag har en känsla av att de sitter säkert.
SvaraRadera