Kolonialismen i första världskrigets skyttegravar

 

Om natten är allt blod svart
David Diop
Övers: Marianne Tufvesson
Palaver Press, 2022

”Om natten är allt blod svart” är en roman om soldater i de senegalesiska kolonialtrupperna i den franska armén under första världskriget. Boken belönades 2021 med Internationella Booker-priset, och är en uppgörelse med rasism och västerländskt hyckleri.

De två senegalesiska barndomsvännerna som tar värvning i franska armén är i gott sällskap. Inte mindre än fyra miljoner koloniala icke-vita soldater stred i första världskrigets skyttegravar, runt hälften av dem för kolonialmakten Frankrike.

Alfa och Mademba kommer från ett traditionellt samhälle där de första sprickorna börjar bli synliga, och vissa tar sig rätten att tänka själva och fritt utanför de hävdvunna ramarna. Det är till en del förklaringen till att de tar värvning, de vill bort från det invanda, ut i stora världen, det finns säkert också ett inslag av äventyrslystnad.

Och så lockar förstås möjligheten till franskt medborgarskap, och i förlängningen att bli en jämbördig medlem av den stora franska civilisationen.

Riktigt så blir det inte.

I stället möter de rasism, diskriminering och segregering. De senegalesiska soldaterna kallas allmänt för ”chokolater”, ganska gulligt, eller hur, och man menar naturligtvis ingenting illa med det. De har så gott som ingen kontakt med sina franska kamrater, många av dem kan inte ens ett ord franska.

Men de duger utmärkt som kanonmat i den meningslösa slakten som pågår i Västeuropas skyttegravar.

Bland både de allierade och tyskarna florerar den fördomsfulla bilden av den bestialiske svarte vilden, och sätter en hel del skräck i fienden, men också i de egna ”civiliserade” leden. Alfa tar vara på det som en överlevnadsstrategi. Men när han driver det för långt möter han bara avstånd och fördömande.

Alfta har svårt att begripa det västerländska sättet att skilja på bra och dåligt våld, han uppfattar det, inte utan anledning, som rent och skärt hyckleri.

Språkligt och stilistiskt rör sig romanen i skärningspunkten mellan det koloniala arvet och den afrikanska berättartraditionen. Det blir fruktbart och originellt. En liten pärla.