Amok
Stefan Zweig
Övers: Hugo Hultenberg/reviderad av Anna Bengtsson
Ersatz
Novellen ”Amoklöparen” är nog jämte romanen ”Världen av igår”
Stefan Zweigs mest kända verk. Nu när den österrikiske författaren har fått en
renässans är det naturligt att den återpubliceras i novellsamlingen ”Amok”. Men
det vore synd att påstå att berättelsen har åldrats med värdighet.
En läkare verksam i ett avlägset hörn av det nederländska kolonialväldet
får en dag ett oväntat besök av en engelsk kvinna som underförstått vill att
han ska utföra en abort, även om själva ordet ”abort” nämns inte en enda gång i
hela texten.
Det är också uppenbart att barnet inte är den gifta kvinnans
makes, som har varit bortrest en längre tid, men är snart på väg hem.
Uppeggad av kvinnans svalt arroganta och överlägset
nedlåtande attityd vill läkaren gå med på förslaget mot att hon går i säng med
honom. Det hör till saken att han länge har levt ganska isolerad och ”inte haft
en vit kvinna” under en längre tid.
Med infödda kvinnor är det minsann inte alls samma sak, de
är alldeles för sorglöst fogliga. Den inhemska befolkningen avhumaniseras
totalt och beskrivs rakt ut som djur, ”detta gula, tröga djur”, Det trogna djuret”,
och så vidare.
När den gravida kvinnan vägrar att gå med på läkarens
villkor blir han som besatt av henne, hans själsliga tillstånd löper amok. Inte
särskilt trovärdigt.
Inte heller den bisarra avslutningen är övertygande, snarare
tvärtom långsökt och konstruerat.
Det koloniala och borgerliga 1800-talet när det är som sämst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar