Litteraturåret 2022 - Resenärer

 

Tänkte försöka sammanfatta litteraturåret 2022, och då avses mitt år med de böcker som jag läst under 2022. Från början tänkte jag räkna upp tio titlar, men det fanns fler som pockade på uppmärksamhet, och då bestämde jag att en sådan lista kan gott innehålla så många böcker som jag vill ta upp.

Listan kommer nedan, och den utgår inte från någon inbördes ranking. Jag ska dessutom publicera en recension per dag för varje bok. Kommentera gärna!

* Daniel Stein, tolk - Ludmila Ulitskaja

* Shuggie Bain - Douglas Stuart

* Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen - Agota Kristof

* Siemensrullen - Håkan Andersson

* Allt förgäves - Walter Kempowski

* Den sista gåvan; Paradiset; Efterliv - Abdulrazak Gurnah

* Intill vanvett, intill döden - Kirsten Thorup

* Ett land av snö och aska - Petra Rautiainen

* Upplyst gryt - Max Blecher

* Härkomst - Sasa Stanisic

* Resenärer - Helon Habila

* Återvändarna - Dulce Maria Cardoso

* Oppermanns- Lion Feuchtwanger

* Det gyllene huvudet - Jachym Topol

* Löpa varg - Kerstin Ekman

* Orkansäsong; Paradais - Fernanda Melchor

* Barfotakvinnan - Scholastique Mukasonga

En grotesk labyrint av flyktingpolitik

Resenärer
Helon Habila
Övers: Helena Hansson
Tranan

Han nigeriansk man avbryter sina doktorandstudier i USA och följer med sin afroamerikanska fru till Berlin, där hon har fått ett prestigefyllt stipendium. I Europa korsas hans vägar med flera andra afrikanska invandrare, människor som har fått fly sina hemländer undan krig och förföljelse. De är starkt traumatiserade, som den nigeriansk-amerikanske författaren Helon Habila uttrycker det: ”/../varje avfärd är att dö, varje återkomst att återfödas.”

Fast någon återkomst är knappast aktuell. Efter en Golgatavandring genom krigshärjade och laglösa länder försöker de nu att så gott det går etablera ett nytt liv i ett europeiskt land. Oftast går det inget vidare, vi möter den begåvade filmstudenten som går under i Berlin, en läkare som arbetar som utkastare på ett disko, en ung lärare som utvisas med våld bara för att inte bli insläppt i sitt forna hemland, människor som försmäktar i flyktingläger under vedervärdiga förhållanden. ”Alla läger är olika, och ändå precis likadana.”

Boken är mycket skickligt uppbyggd. I flera till synes fristående berättelser vävs huvudpersonens öde samman med några flyktingar, och deras med varandra. Han är från början en krass iakttagare, en man som betraktar världen, livet och människorna utifrån, på behörigt avstånd, oengagerad. Men han blir alltmer berörd. Det är ofrånkomligt, han möter mannen som tappade sin fru och son under flykten när båten kapsejsade i Medelhavet, och nu går enligt deras tidigare överenskommelse varje söndag till Checkpoint Charlie i Berlin för att se om de inte dyker upp.

Han envisas med det trots att han mycket väl vet att de är döda. Men kan han verkligen veta det?

Ett annat möte är med en kvinna som lyssnar på havet efter rösterna från sina drunknade barn.

Han blir själv direkt indragen när han efter en olycklig förväxling hamnar på ett tåg för immigranter som ska deporteras, sätts i läger, och får trampa genom den groteska labyrinten av våra dagars flyktingpolitik.

De afrikaner som möts är sinsemellan mycket olika, kommer från olika länder, skiftande kulturer, klassbakgrund, utbildningsnivå. Men de förenas på ett sorgligt sätt av den avoga och misstänksamma attityden, präglad av rasism och fördomar hos befolkningen i de europeiska länder där de har sökt sin tillflykt.

Det är en värld där ett begrepp som ”europeiska värderingar” får en helt annan innebörd än vad många i självgod anda vill gärna lägga in i det. Något att begrunda idag.