Litteraturåret 2022 - Orkansäsong

 

Tänkte försöka sammanfatta litteraturåret 2022, och då avses mitt år med de böcker som jag läst under 2022. Från början tänkte jag räkna upp tio titlar, men det fanns fler som pockade på uppmärksamhet, och då bestämde jag att en sådan lista kan gott innehålla så många böcker som jag vill ta upp.

Listan kommer nedan, och den utgår inte från någon inbördes ranking. Jag ska dessutom publicera en recension per dag för varje bok. Kommentera gärna!

* Daniel Stein, tolk - Ludmila Ulitskaja

* Shuggie Bain - Douglas Stuart

* Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen - Agota Kristof

* Siemensrullen - Håkan Andersson

* Allt förgäves - Walter Kempowski

* Den sista gåvan; Paradiset; Efterliv - Abdulrazak Gurnah

* Intill vanvett, intill döden - Kirsten Thorup

* Ett land av snö och aska - Petra Rautiainen

* Upplyst gryt - Max Blecher

* Härkomst - Sasa Stanisic

* Resenärer - Helon Habila

* Återvändarna - Dulce Maria Cardoso

* Oppermanns- Lion Feuchtwanger

* Det gyllene huvudet - Jachym Topol

* Löpa varg - Kerstin Ekman

* Orkansäsong; Paradais - Fernanda Melchor

* Barfotakvinnan - Scholastique Mukasong

I den patologiska machismens klaustrofobiska universum

Orkansäsong
Fernanda Melchor
Övers: Hanna Nordenhök
Tranan

Romanen ”Orkansäsong” var den mexikanska författaren Fernanda Melchors internationella genombrott, och var den första av hittills två av hennes böcker som har översatts till svenska.

I ”Orkansäsong” stod Melchor fortfarande mycket närmare den latinamerikanska boomtraditionen än i det senare ”Paradais”, även om den magiska realismen är mer eller mindre frånvarande. Men stilmässigt ligger det nära Garcia Marquez, med ett suggestivt flöde av långa, vindlande meningar.

Läsaren dras obönhörligen in i det klaustrofobiska universum som Melchor skapar på ett sätt som inte står de äldre mästarna efter.

Och precis som i ”Paradais” är romanens tema den patologiska maskuliniteten som sliter sönder Mexiko och hämmar all utveckling i landet i positiv riktning.

Efter att ett stympat lik av den udda och avskydda personen känd i trakten som Häxan hittas dumpad i en kanal, rullas hela bakgrundshistorien upp.

Genom fyra personers vittnesmål som successivt kommer allt närmare den ödesdigra händelsen skildras ett samhälle inpyrt med våld, fattigdom och misär, förtryck och diskriminering, fördomar och laglöshet, och framför allt en total hopplöshet.

En värld som kan vara magisk utan att vara det minsta realistisk.

Det är en form av kollektivroman med många röster, utan någon utpräglad huvudperson. De är snarare flera, och trots att det är allt annat än sympatiska tecknas de med stor empati och förståelse. Det är inte människorna det är fel på, det är machismens kvävande strupgrepp som är upphovet till samhällets onda syrebrist.

En roman som övertygar. Fernanda Melchor har redan nu etablerat sig som en viktig litterär röst, och det finns all anledning att se fram emot hennes kommande verk.