Resenärer
Helon Habila
Övers: Helena Hansson
Tranan
Han nigeriansk man avbryter sina doktorandstudier i USA och
följer med sin afroamerikanska fru till Berlin, där hon har fått ett
prestigefyllt stipendium. I Europa korsas hans vägar med flera andra afrikanska
invandrare, människor som har fått fly sina hemländer undan krig och
förföljelse. De är starkt traumatiserade, som den nigeriansk-amerikanske
författaren Helon Habila uttrycker det: ”/../varje avfärd är att dö, varje
återkomst att återfödas.”
Fast någon återkomst är knappast aktuell. Efter en
Golgatavandring genom krigshärjade och laglösa länder försöker de nu att så
gott det går etablera ett nytt liv i ett europeiskt land. Oftast går det inget
vidare, vi möter den begåvade filmstudenten som går under i Berlin, en läkare
som arbetar som utkastare på ett disko, en ung lärare som utvisas med våld bara
för att inte bli insläppt i sitt forna hemland, människor som försmäktar i
flyktingläger under vedervärdiga förhållanden. ”Alla läger är olika, och ändå
precis likadana.”
Boken är mycket skickligt uppbyggd. I flera till synes
fristående berättelser vävs huvudpersonens öde samman med några flyktingar, och
deras med varandra. Han är från början en krass iakttagare, en man som
betraktar världen, livet och människorna utifrån, på behörigt avstånd,
oengagerad. Men han blir alltmer berörd. Det är ofrånkomligt, han möter mannen
som tappade sin fru och son under flykten när båten kapsejsade i Medelhavet,
och nu går enligt deras tidigare överenskommelse varje söndag till Checkpoint
Charlie i Berlin för att se om de inte dyker upp.
Han envisas med det trots att han mycket väl vet att de är
döda. Men kan han verkligen veta det?
Ett annat möte är med en kvinna som lyssnar på havet efter
rösterna från sina drunknade barn.
Han blir själv direkt indragen när han efter en olycklig
förväxling hamnar på ett tåg för immigranter som ska deporteras, sätts i läger,
och får trampa genom den groteska labyrinten av våra dagars flyktingpolitik.
De afrikaner som möts är sinsemellan mycket olika, kommer
från olika länder, skiftande kulturer, klassbakgrund, utbildningsnivå. Men de
förenas på ett sorgligt sätt av den avoga och misstänksamma attityden, präglad
av rasism och fördomar hos befolkningen i de europeiska länder där de har sökt sin
tillflykt.
Det är en värld där ett begrepp som ”europeiska värderingar”
får en helt annan innebörd än vad många i självgod anda vill gärna lägga in i
det. Något att begrunda idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar