Mellan två världar
Regissör: Emmanuel Carrère
Originaltitel: Ouistreham
Land: Frankrike
År: 2021
Medverkande: Juliette Binoche, Louis-Do de Lencquesaing, Hélène Lambert, med
flera
Distributör: Edge Entertainment
Marianne är framgångsrik författare i Paris. Under antagen
identitet ”wallraffar” hon i städbranschen i en annan stad för att avslöja
gigekonomins avigsidor. Och nog finns det åtskilligt att uppröras över.
Ovissheten, stressen, den usla lönen, alltid ”minimum”, och osynligheten, de
ska skötas jobbet, men inte synas, det är som om de inte fanns, eller rent av
inte borde finnas. Icke-existenser i en skuggvärld.
Hurtfriska försäkringar från arbetsförmedlingens själlösa
tjänstemän att det är en framtidsbransch låter bara som utstuderat hån.
Marianne upptäcker samtidigt att det finns starka band
mellan kvinnorna som kämpar för att hålla sig och sina familjer, oftast är de
ensamstående mödrar, flytande i en hänsynslös tillvaro. Kvinnorna delar en varm
vänskap och en spontan känsla av solidaritet.
Också Marianne utvecklar en nära vänskapsrelation med en av
kvinnorna. Trots allt slit och otrygghet lyckas de skapa både glädje och hopp i
tillvaron med drömmar, stora och små, om ett annat, bättre liv.
Men så en dag blir Mariannes identitet av en slump avslöjad
för kamraterna. Att det sker i en udda situation där de av omständigheter
hamnar i ett sammanhang där de inte borde finnas, är nog ingen tillfällighet.
Chocken är total, och följs förståeligt nog av upprörda
anklagelser om falskhet och hyckleri. Marianne värjer sig och vill inte ta till
sig av kritiken. Hennes avsikter är ju ädla! Hon gör det för deras skull! Inte
ens när hon har återvänt till sin traditionella miljö och publicerat sin
succébok om städbranschen vill hon acceptera att något har varit fel.
Det är en synnerligen intressant problematik som filmen
lyfter fram på ett nyanserat sätt. Konsten oavsett form handlar –
förhoppningsvis för det mesta – inte bara om en själv, utan skildrar andra. Det
handlar alltid om någon. Sedan är det förstås upp till regissören
eller författaren att vara empatisk och inkännande, och inte objektifiera de
skildrade.
Alternativet till wallraffande är att många missförhållanden
i samhället förblir höljda i dunkel, och det kan knappast vara önskvärt.
Sedan är det en helt annan sak att utveckla vänskap på
falska premisser och tro att klassamhällets skrankor är nedbrutna bara för att
man själv är en hygglig prick som vill alla väl.
En mycket sevärd film med bland annat Juliette Binoche och
Hélène Lambert i fantastiska roller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar